Stavegårds reseblogg

En natt i underjorden

David — Mon, 18 Oct 2010 19:04:17 +0000

Det finns ställen man övernattar på för att man behöver någonstans att bo och det är för långt hem och så finns det platser man övernattar på för ställets egen skull. Gruvsviten i Sala silvergruva är garanterat det senare, och i fredags åkte vi dit för att tillbringa en natt ensamma i underjorden.

Eftersom vi kom dit en fredagskväll, efter att sista guidningen för dagen hade gått, möttes vi av en guide i gruvdrängskläder som först utrustade oss med hjälmar och började med att berätta om gruvans långa och faktiskt fascinerande historia för oss. Man har brutit silver här sedan medeltiden och fyndigheten har varit bland världens silverrikaste, med en silverhalt i malmen på 1%, och periodvis har hela rikets ekonomi stått och fallit med vinsterna från gruvan. Den månghundraåriga gruvdriften, som stannade 1908, ändrade också landskapet vida omkring Sala, alla träd gick åt till gruvan där man tog sig fram genom berget genom att först elda på och sedan slå bort stenen, och 60 sjöar anlades för att ta hand om allt vatten som pumpades upp ur gruvan. I sin djupaste del är den över 300 meter djup, och den naturliga grundvattennivån ligger på 16 meter – hela resten av gruvan pumpades alltså ur kontinuerligt!

Karta över gruvan; Nere i gruvan; Hissen

Idag ligger vattennivån på ca 160 meter och pumpas med moderna maskiner, alldeles lagom för att man ska kunna se underjordiska sjöar nere på 155-metersnivån, där gruvsviten och Victoriasalen ligger. Vi fick en visning av hela 155-metersnivån, med gigantiska grottor efter silvermalmsklumpar som tagit decennier att hugga ned och forsla upp. Nu förtiden är golvet i gångarna snällt nog utjämnat med hjälp av grus och sand och både rullstolar och barnvagnar kan tydligen ta sig fram. Nere i gruvan är det bara 2 grader varmt, jämt, men ett par av grottorna har fått dörrar och inredning och värmts upp till 18 grader. Den ena grottan är Victoriasalen, där man bl a håller bröllop och konserter, och den andra är gruvsviten, där man kan sova över!

Gruvsviten ligger i en lite bredare blindgång med en mindre gång i 90-gradersvinkel som fungerar som sovalkov. Vår gruvdräng dubbelkollade att vår lilla komradio var ordentligt inställd, hällde upp vinet, lämnade oss sin jättelika maglite, sa godnatt och tog hissen upp till marknivån. Vi var ensamma, 155 meter ned i berget!

Gruvsviten; Uppdukad vickning; Såklart var våra kompisar Elton, Lilla Vargen och Grodhästen med och åt ost!

Vi var båda två, men särskilt jag som är fruktansvärt mörkrädd, i förväg lite, lite nervösa för hur det skulle kännas att vara ensamma därnere med alla de långa mörka gångarna. Jag kan rapportera att det inte var ett dugg läskigt! Inte så att vi gav oss av ut i de helt oupplysta gångarna för oss själva eller så, men på promenaden de 150 metrarna bort till toaletten vid Victoriasalen var den galna känslan av att vi hade en hel gruva för oss själva störst.
I gruvsviten på det silvriga bordet med de silvriga stolarna under silverkristallkronan (ni anar temat) fanns ost, kex, vin, frukt och choklad uppdukat åt oss och vi sätt där nere i vår grotta och mös innan vi gick och lade oss och sov riktigt, riktigt gott.

Vår gruvdräng kom ned med frukostkorg åt oss på morgonen och pratade resor och gruvor och sten medan vi åt mackor och kaffe. Vi packade ihop våra väskor och återvände till marken och en strålande, frostig höstdag. I dagsljuset fick vi ytterligare en liten guidning av gruvområdet och strosade runt själva en stund innan vi åkte in till Sala och fikade på Johanssons.

Jag och vår gruvdräng; Laven vid Knektschaktet som hyser hissen; Gruvområdet

På gruvområdet finns också ett STF-vandrarhem, Gruvfruns Bed and Breakfast. De har ett stort lantkök, ett fint sällskapsrum och fina sovrum, bl a ett med en stor himmelsäng, och såg ut som ett väldigt mysigt alternativ om man vill hålla sig ovan jord på natten!

Öland, sommaren 2010

David — Sun, 08 Aug 2010 18:16:06 +0000

Vad gör man när man har ett par semesterdagar över, och ingenting planerat? Jo, vi bestämde oss för att åka till Öland. Ingen av oss hade varit på Öland i vuxen ålder, så det var ganska spännande att bara lära känna Sveriges näst största ö. Ursprungligen tänkte vi cykelsemestra, men en sträckt muskel diskbråck satte stopp för det, så det blev ett par stillsamma dagar i Borgholm med omnejd istället.

Vi reste dit precis efter att deras största turistsäsong dragit förbi, och det märktes ganska tydligt.

Första natten bodde vi på ett hotell nere i hamnen, för det fanns inga rum lediga på vandrarhemmet vi siktat in oss på – Villa Sol.

Villa Sol i Borgholm

Det verkar finns många vandrarhem i Borgholm som ursprungligen var privatbostäder men som är ombyggda för att bli vandrarhem, och Villa Sol var inget undantag. Det fanns tydliga tecken på att det ursprungligen varit en tvåfamiljsvilla, eftersom det fanns två ingångar till huset, varav den ena ledde direkt upp på övervåningen, där vandrarhemsdelen av huvudbyggnaden är. Där uppe fanns fyra rum, två badrum och ett välutrustat kök. Vi bodde två nätter i det blå rummet.

Det blå rummet på Villa Sol

Cykling Bohusspåret 6: Grebbestad – Göteborg

David — Sun, 21 Sep 2008 17:16:07 +0000

För att vara säkra på att hinna med 11:24-tåget från Tanumshede till Göteborg gav vi oss av i god tid från ett gråmolnigt Grebbestad och tillbringade en bra stund på tågstationen. När tåget väl kom visade det sig att det var för långt och dörren vi skulle in genom därmed utanför plattformen, så vi fick baxa in cyklarna från marken nedanför – tur att vi inte är rullstolsburna.

Två och en halv timma senare låste vi in våra väskor på Centralstationen och cyklade på de märkligt lätta cyklarna genom stan till Cykelkungen där vi lämnade in dem och återigen stod cykellösa efter vår lilla tur längs kusten.

Cykling Bohusspåret 5: Hamburgsund – Fjällbacka – Grebbestad

David — Thu, 18 Sep 2008 16:51:28 +0000

Innan avfärd dag 5 fick vi en guidad bi-safari hos gårdens bisamhällen där hundratusentals små krabater odlar honung i ett genialt system och sedan var det upp på sadeln igen. Första sträckan för dagen blev till Fjällbacka, en sträcka som trevligt nog till stor del gick över småvägar där man kan cykla i bredd och prata med varandra. Väl framme åt vi en trevlig lunch i ett fantastiskt hus hos andra bekanta till D och fick en guidad tur som började över Vetteberget och ned genom Kungsklyftan med gigantiska klippblock hängandes över huvudena, och sedan genom den fina lilla staden som klättrar uppåt från bryggorna. Även här var det utförsäljning av säsongen som gällde, medan kanske de bofasta laddade inför nästföljande helgs tävling – det årliga VM:et i makrillmete.

Lite gråare skyar hängde över oss när vi gav oss iväg mot Grebbestad och vår sista natt på västkusten. Här går cykelspåret längs väg 163 och det är mest att trampa på för att komma fram. Ungefär vid Långesjö ligger det en stor outlet för tränings- och friluftskläder för den som inte har shoppat klart på bryggreorna. Som i de flesta outlet:ar var mycket något billigare än i en vanlig affär men en hel del höll nog samma pris som vilken Intersport som helst i Stockholm.

I Grebbestad tog vi in på Grebbestads camping vid södra infarten, en gigantisk campingplats med hundratals vad vi förstod fast uppställda husvagnar. Minigolfbanan såg trevlig ut, men priset var ganska hutlöst eftersom de tvingade oss att lösa medlemskap i SCR, Svenska Camping- och Stugföretagares Riksorganisation, för att få slå upp vårt tält och priset för en natts tältande blev därmed trehundratjugo kronor – knappt tre gånger så mycket som på de andra campingplatserna. Nu när jag kontrollerar priset på deras hemsida ser jag att cykelcampare enligt prislistan har ett billigare pris än bil- och husvagnscampare, men att vi fick betala som för en husvagn. Värt att hålla ögonen på, eller helt enkelt att hitta en camping som inte kräver medlemskap i SCR som ändå skulle ha fördubblat vårt normala nattpris.

Grebbestad verkade redan ha stängt för säsongen när vi vandrade in till stan för att äta middag och vi vek av en gata för tidigt för att hitta till restaurang Telegrafen som vi fått tips om tidigare. Istället hamnade vi på Hertigen, som serverade oss en hamburgertallrik bestående av just bara en stekt hamburgare och pommes frites. Men de hade förvisso öl också och vi hade ändå drabbats av Grebbestads nedslagna och övergivna stämning så vi åt upp och promenerade tillbaks till campingen för att sova.

Bra att veta Kolla lite på campingplatsernas webbsidor innan ifall du inte är eller vill bli medlem i SCR så att du vet vilka alternativ du har och vad en tältplats verkligen kostar.

Cykling Bohusspåret 4: Hunnebostrand – Hamburgsund (typ)

David — Mon, 15 Sep 2008 16:46:45 +0000

Min fantastiska D började dagen med att åka och handla en riktig lyxfrukost som vi åt i solen utanför tältet medan de riktiga camparna, de med husvagnar, verandor och verandatält, började plocka ihop sina små hus för säsongen – som för mycket annat var det här sista helgen campingen höll öppet. Sedan började jakten på cykelslangen, först telefonledes. Cykeluthyrningen i byn hade inga reservdelar och inte heller bilfirmorna. Men från alla håll hörde vi samma sak som jag blivit tipsad om från bensinmacken föregående kväll: om någon har, så är det Gunnar i Bovallstrand. Ingen visste riktigt vad Gunnars affär hette eller hur man fick tag i honom, men säkert visste alla man frågade i Bovallstrand var han fanns om man bara frågade nere vid hamnen. D gav sig av på den friska cykeln för att försöka hitta denna mytiske man och avverkade på vägen ett par byggvaruhus, en otrevlig Statoilmack och en järnfirma som inte heller förde några cykelslangar. I Bovallstrand hittade han mycket riktigt Gunnars järnhandel med det mesta man kan behöva och, undanstuvad i en låda, utanför sin förpackning och förmodligen kvar av en ren händelse, en endaste liten cykelslang av rätt dimension! Snabbt packades tältet ihop, slang byttes och vi ägnade oss istället åt att vara turister i Hunnebostrand.

Hunnebostrand vinner nog priset som ’charmigaste samhälle’ vi besökte med en känsla av att vara både en sommarstad och en vacker plats där folk faktiskt bor. Om jag skulle hyra ett sommarhus på någon av platserna vi cyklade förbi blev det nog här. Glass att äta som lunch nere på bryggan hade de också och så mycket rea att vi blev tvungna att shoppa lite mer kläder som fick spännas utanpå de ganska svällande packväskorna. Men ganska snart rullade vi åter iväg norrut mot dagens ganska närliggande mål, D’s kusin utanför Hamburgsund.

Vägen mellan Hunnebostrand och Hamburgsund är inte så värst lång, ca 20 km, och inte så högt trafikerad på en lördag i augusti. Efter Sandbäck svängde vi väster ut på en liten mindre väg i vacker slinga runt Heestrand, där det också finns ett vandrarhem, innan vi hittade den lilla, lilla skogsvägen ut till kusin H. En mycket trevlig kräftskiva med bl a tokiga västkustiska kräftor – som inte har vett att bli röda när de koks – följde efter en efterlängtad dusch.

Cykling Bohusspåret 3: Lysekil – Hunnebostrand

David — Sun, 14 Sep 2008 16:44:42 +0000

Dag 3: Lysekil – Hunnebostrand
Efter frukost cyklade vi ut till Stångehuvuds naturreservat en liten bit längre ut på udden och promenerade där på en mycket vacker och intressant plats man absolut inte bör missa om man har vägarna förbi Lysekil! Mjuka granitkullar blandade med minnen av stenhuggarindustrin och med skärgårdens rörliga landskap av kobbar, vågor och segel som kontrast måste göra det till en beundransvärd plats oavsett väder. I vårt fall var vädret en solig blåst och vågorna kraschade upprört mot klipporna nedanför.

Att man är på cykelsemester betyder att man har ett ganska begränsat packutrymme. På våra cyklar hade vi varsin sadelväska på 70-100 liter var med tält och liggunderlag spända ovanpå och varsin styrväska för värdesaker och mindre saker vi ville kunna komma åt under färden. Om man har med sig full campingutrustning blir det ganska trångt, vilket inte hindrar att man kan shoppa på vägen och bygga på höjden! I Lysekil hittade vi en bok- och cdaffär med utförsäljning som vi förstås inte kunde låta bli, och en av klädaffärerna fick också ett besök sen vi kommit på att vi nästa dag skulle på kräftskiva hos D’s kusin H och därför önskade oss rena och presentabla kläder. Den här veckan, den näst sista i augusti och tydligen den sista på sommargästsäsongen, hade så gott som alla sommarbutiker i alla samhällen 50-70%-ig rea på skor och kläder. Nästa gång tar vi bilen och en välfylld plånbok.

På vägen mot Hunnebostrand mötte vi ett par tyska cyklister med fler mil i benen än vi – 50-90 kilometer om dagen snittade de och var på väg från Tyskland till Langvik i Norge. Faktiskt kändes det ganska skönt att ha en lugnare takt och en kortare väg, även om det lät spännande att vara ute på riktig långcykling.
Bohusspåret fortsatte norrut och vi med det, precis som förut ibland på småvägar och ibland i väggrenen på landsvägarna. På en lite mindre väg ca sex kilometer från Hunnebostrand hände det oundvikliga – D’s cykel fick punktering! D’s intuition hade fått oss att inhandla en pump bara timmen innan och lagningsprylar hade vi förstås med oss. Hålet visade sig vara en lång rispa, så vi täckte det med flera lagningslappar och satte oss att vänta på att limmet skulle torka, vilket det gjorde oerhört långsamt innan vi försökte oss på att pumpa upp slangen igen. Det fanns en del andra märken på slangen också, förmodligen efter ett gruskorn som tagit sig in i däcket, men inget av dem var tillräckligt djupt för att oroa sig för – trodde vi.

Lagom till att vi meckat på däcket på hjulet igen hördes ett mycket distinkt pysande från ett nytt ställe på slangen och det var bara till att börja om. Eftersom vi nu började misstänka att slangen inte var i bästa skick ens från början och kanske inte gick att laga alls gav jag mig av ned till Hunnebostrand för att leta efter en ny slang, om det fanns någon att hitta kvart i nio på en fredag. Efter de kanske snabbaste sex kilometrarna på hela cyklingen såg jag med en känsla av lättnad Shellflaggorna hänga livlösa över macken nere i byn – en känsla som snabbt försvann när den mycket vänliga föreståndaren förklarade att cykelslangar, nej det hade de verkligen inte…kanske i Smögen, men där var det nog inte öppet på helger i alla fall… Med något slokande tonfall ringde jag D för att berätta om slangbristen och höra om han fått någon ordning på slangen, vilket han inte hade. Jag slog upp tältet på den lilla och rätt trevliga campingen innan jag gav mig av igen för att möta D, som nu promenerade med sin plattdäckade cykel i den ganska svala och mörka natten. Det var gräsligt besvärligt när det inträffade, men såhär i efterhand är promenaden på de väldigt tysta småvägarna under en fullmåne så stark att vi kastade skuggor på vägen ett av de starkaste minnena från cykeldagarna.

Bra att veta om sträckan
Tja, inte bara den här sträckan, men all cykling: tiden då man kunde handla cykelslangar på bensinmackar och järnaffärer är förbi, ta med extra från början!

Cykling Bohusspåret 2: Malö – Lysekil

David — Sat, 13 Sep 2008 16:42:11 +0000

Dag 2: Malö – Lysekil
Morgonen efter var vädret blåsigt men soligt och vi fortsatte upp över Malö till Handelsman Flincks handelsbod – jo, det här är Maj på Malös Malö, och vill man finns det nog tillfälle att uppleva många Taube-relaterade platser. Själv fick vi en lätt överdos av Taube i Taubehuset på Liseberg veckan innan och valde att notera den omsjungna platsen men att inte mer än stanna till. Rasta gjorde vi däremot vid den fina kyrkan i Dragsmark, en plats med lång och fascinerande historia som vi hade den stora turen att få berättad för oss av en munkklädd farbror som just hade visat kyrkan för ett större cykelsällskap från Holland. Väl värt ett besök, men kyrkan är inte öppen så ofta så det lönar sig nog att kontrollera besökstiderna i förväg. Själva smet vi helt enkelt in när vi såg att det var guidning på gång i klosterruinen och blev varmt välkomnade av munkguiden.

Vägen ned till Fiskebäckskil är inte mycket att skriva om – kanske cykeldagarnas tråkigaste. Vi cyklade i motvind och lätt uppförsbacke mest hela tiden kändes det som, på väggrenen av den vältrafikerade vägen. Att cykla på de mer trafikerade vägarna känns inte farligt, bilisterna är skygga för cyklister och lämnar gott om utrymme, men det är trist eftersom man måste cykla efter varandra och hålla sig till en mycket smal vägremsa för att inte vingla ut i trafiken. Ofta finns det ingen ordentlig väggren alls, utan man cyklar på själva körbanan och ser betydligt mer asfalt och vita streck än natursköna vyer. Vi var dock glada att vi inte hade med oss barn, som en familj vi cyklade förbi i en backe på just en sån väg, jag hade varit duktigt orolig för stabiliteten hos en 8-åring i lång uppförsbacke när lastbilarna körde förbi.

Fiskebäckskil är en riktigt vacker liten ort med kullerstensgator och vita hus som nästan ligger ovanpå varandra, mycket västkustskt. Vi lagade mat på vårt kök nere vad stranden och tog sedan båten, som tar människor och cyklar men inte bilar, över till Lysekil. Dagens cykling blev inte så lång men vi hade inte bråttom någonstans.

I Lysekil lyxade vi och bodde på vandrarhemmet Strandflickorna. Det var precis som jag alltid har föreställt mig att det känns att bo på pensionat, ett fantastiskt ställe som vi varmt rekommenderar! Vi bodde i rum 17, ett litet blårutigt rum med vita fluffiga lakan och egen balkong ut mot vattnet. Därinne låg vi på natten och hörde vinden vina, belåtna med att den inte kunde hålla oss vakna genom att ruska om väggarna!

Bra att veta om sträckan
Färjan från Fiskebäckskil till Lysekil hör till Västtrafik och betalas med VT-biljetter eller -kort.

Cykling Bohusspåret 1: Stenungsund – Malö

David — Fri, 12 Sep 2008 16:35:54 +0000

Dag 1: Göteborg – Stenungsund – Malö
Vi hyrde cyklar på Cykelkungen i Göteborg. Treväxlade stadsdamcyklar var det, kanske inte de allra lämpligaste för cykelsemester med sina tre lätta växlar men med bekväma sadlar och vi hade inga större problem med att cykla på dem under våra fem inte alltför långa cykeldagar.

Efter att ha lastat på alla packväskor cyklade vi försiktigt genom stan ned till stationen, en inte alltför lång bit som underlättades av att D känner till stan. På stationen lastade vi ombord oss och cyklarna på Bohuståget, som tar med cyklar efter platstillgång men inga cykelvagnar, och slog oss till ro för resan till Stenungsund. Cykelvägen upp till Stenungsund, till stor del längs motorvägen, slog oss som lite för tråkig för att lägga förmodligen nästan en hel dags cykling på och i Kungälv har vi varit förut.

I Stenungsund blev det en timmas paus på grund av hällregn och ur regnet föddes idén om att köpa regnponchos i någon av affärerna i Stenungsunds köpcentrum. Efter en genomgång av alla butiker som potentiellt kunde föra regnponchosar visade det sig att de enda som fanns var sportaffärens märkesponchos á 500:-. Vi skulle ha köpt åttiokronorsvarianten på Liseberg där vi var i veckan innan. Utan ponchosar gav vi oss av över Tjörnbroarna i blåst men bara ytterst lite regn.

På andra sidan de ganska tuffa broarna stannade vi för lunch vid ICA i Myggenäs och försökte sedan lista ut var cykelspåret fortsatte. Antingen cyklade vi rätt eller så gjorde vi det inte, några skyltar eller andra utmärkningar hittade vi i alla fall inte. Vi valde att cykla genom villaområdet Fregatten och använde sedan vår Bohuslänkarta för att välja en väg som tog oss tillbaks till Bohusspåret.

Cyklingen över Tjörns nordöstra hörn var relativt kort och snart var vi över bron till Orust, cyklandes i vägrenen på den hårt trafikerade väg 160. Vid Varekilsnäs svängde spåret som tur var av och vi var ute på småvägarna igen i det oerhört vackra landskapet som badade i sol. Glatt trampade vi på över ängar och bondgårdar med kalvar, förbi pittoreska kyrkor och somriga kuststräckor. Efter Nösund började vi fundera på lägerplats och middag, men varken campingplatser eller andra lämpliga platser att slå upp sitt tält dök upp längs vägen. En pizza senare i Ellös, ett vad vi kunde se ganska charmlöst men lite större samhälle, rullade vi ned till färjeläget för färjan över till Malö. Klockan var nu strax före nio på kvällen men färjan är en vägfärja och går dygnet om, dock med föranmälning under de senare nattimmarna. Bara någon kilometer från färjeläget på Malö ligger Malö camping, där vi valde en tältplats och slog upp vårt lilla hem. Lite trötta och frusna drack vi varmt vatten och åt Mimmis medskickade bullar runt ’lägerelden’ (gasköket) innan vi kröp ned i sovsäckarna.

Den natten sov vi inte mycket, strax efter att vi gått och lagt oss blåste det upp så till den milda grad att tältet höll på att vända ut och in på sig i byarna och vi blev tvungna att gå upp och kontrollera träden utanför tältet som lät som att de skulle blåsa omkull.

Bra att veta om sträckan
Längs den här sträckan är det ont om samhällen och därmed affärer och matställen – mellan Myggenäs och Ellös såg vi en bensinmack i Varekil, men det var allt. Mat och fika får man ta med sig, alltså.