Egentligen hade jag tänkt blogga om något helt annat – men så fastnade jag på ett av mina gamla favoritinlägg och så var min bloggidé som bortblåst. Men – som tur är – inte det gamla favoritinlägget om vaniljhoror (länk till inlägget här).
Hej!
Ikväll har jag och E sett det första avsnittet av Twin Peaks. Jag såg serien första gången 1997, och det är ett kärt återseende. Första avsnittet handlar väldigt mycket om att sätta miljön och bygga upp olika stories. Jag blev förvånad över hur ambitiöst serien börjar, det är många trådar. Vi har försäljningen till norrmännen, sågverket, caféet, Lauras bankbox med ganska mycket pengar och “flesh world” och så har vi den förmodade mordplatsen, i form av en gammal övergiven tågvagn.
Andy, polismannen som har så lätt till tårarna placeras in i serien, Audrey och alla de andra också, förstås.
En tanke jag får är att det är väldigt många parallella spår, och det är väldigt bred öppning. Man presenteras för mycket, men storien drivs egentligen inte märkbart framåt.
David Lynch och Angelo Badalamenti gör ett mycket bra samarbete kring att sätta bild och ljud – och det känns inte som en överraskning att Badalamenti vann en grammy för musiken till säsong ett av Twin Peaks.
Det finns många scener som jag minns sedan 97, framför allt kanske när Cooper gör entré och hur han ganska ofta pratar med Diane över sin diktafon.
Favoritcitat från season 01 episode 01 är:
“Diane, I’m holding in my hand a small box of chocolate bunnies.”
Cooper
Jag har gått genom livet utan körkort fram tills alldeles nyss. Under den här sommarsemestern spenderade jag nämligen två veckor med att gå på en Intensivutbildning för att ta körkort. Jag gjorde det i Vansbro, hos Tomas och Mark på TA Trafikskola, och är väldigt nöjd med hela upplevelsen. De är ganska roliga, Tomas och Mark, och samtidigt duktiga på att lägga märke till det man gör och inte gör rätt…
TA-Trafikskola i Vansbro
Det visar sig att även om det står på deras webb att de har intensivkurser och paketpriser, så verkar det som att man ändå får en skräddarsydd utbildning, i alla fall fick jag det, och det passade mig bra, då jag inte direkt var nybörjare.
Känslan när min uppkörare (?) sa att det var en godkänd uppkörning var obeskrivlig, jag tycker att jag är en ganska bra bilförare, men jag var så himla nervös när jag körde upp! Mina mun var torr och mina händer darrade lite, så jag är väldigt glad att mina talanger som bilförare ändå “lyste igenom” under uppkörningen.
En sak som överraskade mig var att teorin var så svår. Det är nämligen så att jag försökte ta körkort för 15 år sedan, och skrev då teorin och klarade den utan större bekymmer, men nu – år 2011 – var det värre. Och också ganska intressant – för jag är inte van vid att plugga på det sätt som krävdes (det är ju inte direkt så att jag aktivt pluggar in saker i min tjänst). Det var hur mycket som helst att lära sig kring statistik, miljöpåverkan och annat som inte riktigt kan anses hänga ihop med själva bilkörningen (även om det är bra att lära sig när man ändå “håller på”).
Grattis mig som tagit körkort!
Det är lite intressant att samhället som sådant kräver så mycket av en när man kör upp, för att därefter förutsätta att man hänger med på alla förändringar som sker under de 40+ år som jag förhoppningsvis kommer behålla min nya fina “lapp”.
En så här fin Volvo V70 (diesel) körde jag upp i, (fast bilen på bilden har inget med bilen i berättelsen att göra)
Uppkörningen skedde i Malung, och där hade någon rolig klottrartyp varit framme och klottrat lite på en vägskylt som både jag och min uppkörare skrattade lite åt när vi körde förbi:
"Malung"
I min körkortsbok läser jag följande:
Enligt jaktförordningen är den som kört på vissa djur skyldig att göra en polisanmälan och att märka ut platsen där olyckan skett. Skyldigheten gäller älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv, lo, utter, örn och mufflonfår.
Mufflonfår? Det låter ju som ett hitt-på djur! Omedelbart kände jag mig tvungen att nyssta lite i Mufflonen, och det visar sig att jag inte är ensam att grubbla över Mufflonens eventuella existens i de svenska skogarna.
Tillslut klickar jag mig in på Wikipedia och läser där om Mufflonfåret och det verkar faktiskt som att de finns en del sådana ulliga djur vilt levandes “där ute”.
Från wikipedia lär jag mig följande:
I det vilda är mufflonfårets fiender i ursprungsområdet främst leoparder och schakaler.
Så då är det kanske inte så konstigt att de överlever i Sveriges natur…
Så, hur ser de ut då? Jo, jag hittar en bild på Wikipedia:
Mufflonfår på wikimedia
Vill du veta mer om dessa djur som sägs vara ursprunget till våra tamfår kan du lära dig massor här:
Läs mer om Mufflonen på wikipedia
Idag firar jag pi-dagen genom att extra mycket tänka på runda saker såsom hjul, rattar, bensinlock och kaffemuggar – bland mycket annat. Hur tänker du fira pi-dagen?
(Pi-dagen för att 22/7 är en så bra approximation av pi!)
Hej!
Här kommer ett blixtsnabbt litet inlägg. Jag var nämligen inne och tittade på statistiken över min blogg, och såg att någon av er, kära läsare, hade kommit till min blogg genom att google:a “Vad betyder tuss?” – och då nått mitt gamla inlägg om det från 2005. Det är sådant som gör mig så glad över att vara bloggare, och ha ett ganska så digert lager av inlägg.
Här är inlägget: Tuss
Här är jag när jag är glad över min blogg:
David Stavegård är glad
…eller så är jag glad över något annat på bilden, men glad är jag i alla fall!
Vi har nyligen snöat in på TV-serien Lark Rise to Candleford, först genom SVT-play, men ganska snabbt köpte vi alla säsonger på DVD. Nu tar vi oss igenom avsnitten lika form som jag äter en skål popcorn. Vilket är förbluffande snabbt. Visst är det konstigt när man redan innan man sett alla avsnitt börjar “nästan” sakna serien för att man inser att man snart sett alla avsnitt? Så är det i alla fall för mig, vad det gäller Lark Rise.
Lark Rise to Candleford
Jag är relativt noggrann med mina backuper av mina datorer, och lägger en del möda och pengar på att ha koll på dem. Men, jag har inte hittat något bra sätt att ta backup på det som jag förvarar i molnet, men nu har jag i alla fall börjat prova Backupify, som kan ta backup på diverse olika delar av Google.
Backupify ser ganska lovande ut – är det någon som testat det och har några kommentarer?
Hej kära bloggläsare!
Jag håller på att ändra på designen på min blogg, så om saker och ting inte ser ut att passa ihop just nu så beror det på att jag håller på och pillar lite…
::David
Jag börjar med ett citat:
Jag tror att hälften av alla skivor jag någonsin kommer köpa redan har givits ut.
Jag är skivsamlare och brukar nog säga citatet ovan ganska ofta. Det är mitt citat. Visserligen har jag en förkärlek för synthmusik, men i min skivsamling döljer sig många bra fynd som inte har med synth att göra alls. Problemen med att vara samlare uppstår när man hänger lite för mycket på tradera, på skivbörsen och på många andra ställen – man börjar få problem att ha koll på vilka skivor man faktiskt har.
“Music Collector” (länk) är en Mac applikation som jag börjat använda och som jag är löjligt förtjust i. Man lägger lätt till sin musik på ett av flera olika sätt (den kan scanna skivor, man kan söka upp skivorna på titel, man kan importera från iTunes etc). Sedan kan man söka bland sina skivor på längden och bredden – och man kan synca programmet med sin iPhone, så att man alltid har med sig sin databas över vilka skivor man har. Det tycker jag är speciellt bra!
Jag har ingenting med Music Collector att göra, den här bloggen är inte på något sätt sponsrad eller finansierad av dem, utan jag är helt enkelt bara en glad och nöjd konsument som ville skriva av mig lite. Det är dessutom så att jag tycker väldigt mycket om att pyssla med min skivsamling, att katalogisera mina skivor och tänka på när jag köpt dem, att fundera på vilka som producerat dem och kanske bara titta på dem.
