När jag blir som allra nördigast…

Det fanns en tid i mitt liv då jag jobbade på att inte framställa migsjälv först och främst som “datanörden” i tid och otid. Det var, och är, en lätt roll för mig att ta, eftersom jag är väldigt intresserad och glad i datorer. Men jag har också många fler (och, om jag får säga det själv, intressantare) sidor än så. Men, när jag var som mest osäker på migsjälv, så var det tacksamt att klä sig i den rocken, trots att jag tyckte att den begränsade mig en smula. Idag tycker jag att jag är lite mer balanserad i hur jag presenterar mig, och jag tror inte att folk i allmänhet uppfattar mig som en nörd. Hur som helst, detta gäller i allmänhet, men…

Förutom i lördags. Då var nämligen jag och två av mina vänner på Retrospelsmässan i Alvik. Det är en mässa för oss som växte upp med nintendo 8 bitar, Atari 2600, Commodore 64 och VIC 20. Högt och lågt blandas alla tänkbara typer av spel och konsoler. Där fanns både gammalt och – tja, riktigt gammalt. Det var en walk down memory lane för oss. Det fanns massa saker man kunde handla, och själv köpte jag klassikern “Defender of the Crown” till mitt Nintendo.

Defender of the Crown

På tunnelbanan på väg hem kunde vi alla tre sjunga med i sången som spelas när spelet laddas in, och då hade ingen av oss spelat spelet på kanske 15 år.

Sedan hade vi en rejäl TV-spelskväll hemma hos oss, när vi spelade Super Mario Bros 3 (dock inte fullt så bra som den här killen), Excalibur (“she found the meat” är fortfarande ett av de “bästa” citaten från TV-spelsvärlden någonsin), Super mario world (näe, WII-spel räknas egentligen inte som “retro”, men det är galet roligt att spela tre personer samtidigt!) och massa andra spel. Supernördigt och jättekul! (Men, jag tror att det är så kul, just för att det händer så sällan…)

Defender of the Crown 2

Defender of the Crown

Leave a comment