Tankar och bilder från och om tinitus 2009

Dag 1:

Den senaste Tinitus-festivalen, den tionde, är över, och om man ska tro organisatörerna, så var detta den sista som de höll. Tio år i rad har synthfestivalen hållit på, och det är inte utan att det känns lite tråkigt att detta var den sista. Det har varit väldigt, väldigt roligt att det funnits några som orkat investera tid och pengar i att anordna Tinitus, och jag hoppas att varumärket får leva vidare på något sätt.

Fredagskvällen inleddes av ett band som jag och min vän A inte såg, för då satt vi fortfarande på vårt “stamhak” och “förberedde” oss inför festivalen. När vi väl kommit in, var det precis i tid för Trakktor att gå upp på scenen.

Trakktor, live på Tinitus 2009

Trakktor, live på Tinitus 2009

Därefter var det äntligen dags för Combichrist! Detta var ett av de band som jag verkligen sett fram emot att se! Och de gjorde mig inte besviken. Det finns något otroligt suggestivt och medryckande med dem, och detta är nog en av anledningarna till att mina lårmuskler är ömma idag. Väldigt dansant musik. Väldigt ömma lår. Det känns som att det finns en symetri i det.

Combichrist live

Combichrist live

Efter att combichrist gått av scenen blev det lite strul med schemat och lite allmänt kaos, och sedan gick nästa band som jag verkligen sett fram emot upp – And One.

And One är ett band som varit med otroligt länge, och har väldigt många spelningar bakom sig. Det blir väldigt uppenbart, för deras scenvana och publikkontakt skiljer dem från det vanliga dussinbandet som spelar på Tinitus. De var bra! De körde många covers, bland annat på Depeche Modes “Fools” (från singeln “Love In Itself” 1983). Det var inte bara roligt, utan även underhållande och kanske den enda gången i mitt liv då jag får höra den låten framföras live. Tydligen påminde And Ones spelning om den de hade på Arvika 2008k, vilket förstås var tråkigt för de som var där, men vi som inte sett dem där uppskattade spelningen!

And One på Tinitus 2009

And One på Tinitus 2009

Sedan kom tillslut Suicide Commando upp på scenen efter div stök, och gjorde ett mycket bra framträdande. Jag hade inte hört dem speciellt mycket innan, men jag gillade deras musik.

Suicide Commando

Suicide Commando

Dag 2:

Dag två inleddes med att A och jag gick  först på det ena av stamhaken, och därefter det andra. Att komma in den här gången gick mycket snabbare, så till skillnad från första dagen slapp vi stå i 40 minuters kö.

Portion control inledde kvällen, och jag har inte så mycket minnen av deras spelning. Den var säkert bra, men publikstämningen var lite allmänt segt så tidigt på kvällen, aoch vi var säkert en svår publik att tilltala.

Portion Control

Portion Control

Sedan kom festivalens största överraskning. Northborne, som jag inte  kan säga att jag hört mycket av innan konserten. I skrivandets stund, just nu, har jag faktiskt just köpt deras album på iTunes Store för att jag gillade dem så himla bra! Oj, vilket beat, vilken arpeggio, och vilket drag!

Northborne, den största överraskningen!

Northborne, den största överraskningen!

Min andra karriär i livet, om jag skulle få för mig att sluta migrera banksystemsdatabaser, skulle kunna bli inom musikindustrin. Kanske som mixare. Hade jag redan varit “där” i livet igårkväll, så hade jag tagit över mixningen av nästa band som gick upp, för den mixningen var riktigt dålig. Man hörde ingenting förutom en el-guitarr, och sångaren. Jag har respekt för att det är svårt att mixa live-musik, men den här spelningne misslyckades de med totalt. Faktum är att för att kontrollera för migsjälv att det inte var mig det var fel på, gick jag upp på www.myspace.com/SpectraParis tidigare idag för att se om musiken där också lät dålig. Vilket den inte gjorde. Där lät den bra.

Spectra Paris

Spectra Paris

Det sista bandet som gick upp på en Tinitus-scen någonsin var det gamla legendariska The Klinik. De gjorde en bra spelning, men det är lite för hårt för mig, tror jag. Det är väldigt roligt att ha sett dem, men tillskillnad från till exempel “Spectra Paris” är jag inte säker på att jag kommer hålla ett öga på deras fortsatta karriär, för min nyfikenhet väcktes inte lika mycket av dem.

The Klinik

The Klinik

Jag är väldigt nöjd med årets tinitus, det var riktigt bra. Jag är glad att jag hittat (minst) ett nytt band som jag är väldigt intresserad av (Northborne).  Jag ska också lyssna lite mer på Spectra Paris för att se vad jag egentligen tycker…

Ett stort tack till arrangörerna, jag förstår att det är ett hårt arbete bakom Tinitus, och jag hoppas någon tar tag i staffettpinnen efter dem.

Leave a comment