En blixtrande blick

2005-08-25

Min princip att oftast försöka välja den sötaste kassörskan i affären visade sig idag ge oanade effekter. (Först kanske jag ska säga att innan jag för migsjälv röstade igenom just den principen övervägde jag starkt om det i själva verket uppfattas som (A) uppskattning eller (B) bestraffning genom att ge just hennes kö ännufler kunder, men så kom jag fram till att (A) väger tyngre.)

I vilket fall som helst;

När hon satt där bakom kassaapparaten och i lugn och ro just stämplat in min oregano-burk (storlek: “gjord-för-industriellt-bruk“) reste hon sig plötsligt upp och enbart med hjälp av sin höga stämma hejdar hon en sluskig karl att lämna affären. Henne blick blixtrade (och inte på ett possitivt sätt) och hon såg uppriktigt sagt helt skogstokig ut! Hennes kroppsspråk visade med all tydlighet hur förbannad hon var och hur nära det var att hon klubbade till honom så hårt att han skulle kunna se sitt eget tarmludd. Han försökte snatta cigaretter och snopet fick han lomma tillbaks till kassan och ge henne det han försökte stjäla. Han fick en utskällning som nästan fick mig att bli generad och fick visa upp innehållet i sina fickor. När han gått sin väg vänder sig hon till sin kollega och viskar “Jag orkar inte med det här mer!” “Det är så jäkla jobbigt.” Eller nått sånt.

Helt sonika vänder hon sig sedan till mig och fortsätter stämpla in mina bananer, min paprika och mina tomater. Hon ser trött ut. Jag stapplar fram något om att det var duktigt gjort av henne medans jag ser hur alla hennes krafter lämnar kroppen. När jag precis ska lämna affären kraxar jag ur mig nått i stil med “Hej då – hoppas du får en lugn kväll” eller nått åt det hållet. Lika chockad över hennes extrema utbrott som imponerad över hennes kurage gick jag därifrån.

Hon såg verkligen livsfarlig ut ett litet tag.

Post by David in Minitankar