Dag 29: Napa valley

Vi vaknade runt halv sju, av Kilian som då var vaken och jätteglad – tänk att få vakna och hitta både mamma och pappa i sängen! Vilken lycka! (Det gör han ju varje morgon, och varje morgon är han lika glad när han vaknat!) Vi duschade och hängde i vårt romantiska rum till klockan nio, så frukost skulle serveras. Det framgick väldigt tydligt av välkomstbrevet och på andra ställen att frukosten serveras klockan nio, och ingen annan tid.

Adressen är lovande!

Adressen är lovande!

John, mannen i huset, gjorde en jättegod frukost åt oss, walnötsvåfflor med aprikoskompott och kycklingkorv, samt en fruktsallad med creme fraiche-apelsinjos-honungssås (den såsen tänker David att vi kan bjuda er gäster på i sommar när ni kommer och hälsar på hos oss, för den var jättegod till fruktsalladen!). Allt var mycket gott!

Sedan pratade vi vin med John, och han tipsade om vingårdar att besöka och berättade om sitt eget vin som de gör som hobby.

Det är ju måndag idag, så vi hängde i vårt rum fram till ungefär 11, det är ju vilodag, men ska sägas, Kilian var bra sugen på att åka ut och uppleva saker! Vi åkte till St Helena och åt på ett poppis ”gatukök” (Gott’s), jättegod milkshakes och cheeseburgers och sedan gick vi runt och tittade på St Helena, en supermysig och jättedyr liten by, med otroligt fina och charmiga butiker.

Cheeseburgare och milkshakes

Cheeseburgare och milkshakes

Napa valley är en liten dalgång med hur många vingårdar som helst, och där det finns två bilvägar för att åka längs dalen, en på vardera sida, och vi åkte ”foothill road” till Calistoga, fikade på ett väldigt amerikanskt kafé eftersom det var hög tid för eftermiddagskaffe och ringde Vincent Arroyo Winery, som John hade tipsat om tidigare, och fick tid kl tre. Vi fick en privat vinprovning med Tim som ville veta mycket om Sverige och frågade om alla ‘rätt’ saker som föräldraledighet och semester. Mycket pratglad man, som underhöll oss i cirka en och en halv timme, och gav oss 8-9 viner att testa, plus att vi fick testa deras stolthet – en pinot noir – direkt ur ekfatet, medans den glada labradoren Rosie svansade runt och tiggde runt fötterna.

Tim berättar om vingården

Tim berättar om vingården

Tyvärr måste vi ju ta allt vi handlar på flyget hem, så att köpa lådor var det inte tal om, men vi köpte fyra flaskor av olika sorter, och åkte hemåt. En jättetrevlig vinprovning! Kommer du, kära läsare, till Napa valley rekommenderar vi verkligen den här vingården!

Kilians första vinprovning

Kilians första vinprovning

K somnade så vi köpte sallader på Gotts och tog hem. Gick ut i solnedgången och tog bilder på vingårdarna och K i solen, i den fräscha, svala och sköna vårluften. Men, vi passade oss givetvis så vi inte missade Bachelorfinalen! Det är ju otroligt att vi som följt Bachelor i så många år fick se finalen ”live”! Bachelor Ben valde Lauren före Jojo.

Dag 28: Groveland – Napa Valley

Idag är det den 13:e mars och Emmas födelsedag! Hurra!

Som födelsedagsöverrasking har D planerat dagen och destinationen och jag visste inte var vi var påväg när vi slingrade oss ned för kullarna.

Efter nästan två veckor i Arizona måste vi påpeka hur skönt det är med grönt! Stenöknarna och klippformationerna är spektakulära och vackra på sitt sätt, men åh vad vi uppskattade Kaliforniens gröna kullar och träd med blad på! Vi har aldrig tidigare tillbringat så lång tid i en miljö som är nästan bara stenar och öken och har nu en helt ny förståelse för all poesi som hyllar lugnet och vilsamheten i grönskan.

Första destinationen var Stockton där vi inte kunde hitta den tänkte lunchrestaurangen utan istället åkte in till centrum för att se om det fanns lunch där. Klockan tolv på en söndag händer det  dock inte så hemskt mycket i Stocktons centrum, så vi lånade wifi av Starbucks och hittade en indisk restaurang via Yelp som vi åkte till istället. Kilian gjorde servitrisen mycket glad genom att vinka och le och vi åt indisk lunchbuffé. De hade ungefär samma som på en indisk lunchrestaurang i Solna, men inga poppadums tyvärr. Poppadum-bröd heter förresten tydligen inte så på amerikanska, eller kanske indiska heller för den delen, för efter att ha förklarat för servitrisen vad vi var ute efter sken hon upp och sa ”Ah! Crispy chick pea bread”…

Vi fortsatte vår färd norrut, förbi San Francisco, upp i Napa Valley och till ett B&B i St Helena. Det låg på den lovande adressen Zinfandel Lane och var väldigt mysigt. Vi hämtade nycklarna i en låda på trappen enligt instruktion och flyttade in i vårt rum ute i det gamla murgröneklädda vintunnehuset, mycket mysigt och romantiskt. Klockan 17 infann vi oss, också enligt instruktion, i värdparets hus och fick smaka på gårdens eget vin och prata med vår värdinna som gav oss tips om vilken middagsrestaurang som kunde passa för oss med ett litet barn och berättade om gården vi bor på. Hennes man är hobbyvinodlare, ingen Zinfandel men Cabernet Sauvignon. Hela St Helena odlar Cab och Pinot Noir vilket tydligen är en effekt av filmen Sideways från 2004. Det var tydligt att vi förväntades kunna filmen och också föredra Pinot Noir eller Cabernet Sauvignon, vilket huvudrollsinnehavarna i filmen gör. Jag vet att jag har sett filmen men minns den knappt och tror att jag inte var så förtjust i den men det är intressant att den har satt sådana djupa spår så långt senare i en region.

Födelsedagsmiddagen åts på Market inne i St Helena, en riktigt mysig bistro där vi fick ett bord med soffhörn åt Kilian att klättra runt i. Maten var god, personalen trevlig  och K var på sitt charmigaste restaurantbebishumör hela för- och huvudrätten så det får räknas som ytterligare en lyckad middag på finkrog. Sällskapet vid bordet bredvid sneglade länge på oss och berättade senare att deras sonson var väldigt lik Kilian vilket de hade helt rätt i, jag fick se ett foto. Lagom till att det var dags för dessert tog barnets glada humör slut och David gick ut med honom i vagnen för att få honom att somna medan jag bad att få våra Tiramisu nedpackade och betalade. Personalen, som D hade tipsat om att det var min födelsedag, kom först ut med dem och gratulerade så mycket på födelsedagen så att jag fick blåsa ut ljusen – en passande avslutning på en middag när man reser med barn som vi gör.

Väl hemma på Shady Oaks Country Inn upptäckte vi att vi inte hade några riktiga bestick att äta desserten med, så det fick bli Kilians små blå plastskedar. Kanske passande även det.