Dag 11: San Diego – Palm Desert

Idag är det den 25:e februari och därför Emmas mammas och Davids brors födelsedagar! Hurra för dem!

Vi stannade vid en tygaffär, som låg i en gammal biograf, på vägen från hotellet så att jag (Emma) fick handla lite souvenirer, och ett nytt midjespänne till Kilians bärstol. Sen körde vi 10 minuter till elektronikbutiken Best Buy, så att David fick köpa lite souvenirer… Sen satte vi GPS:en på staden Julian och guldgruvan Eagle and High Peak och var snabbt ute ur San Diego stad och uppe i bergen där det var långt mellan husen men vi hittade en vägkrog med balkong vid en sjö med god kycklingpaj och fish’n’chips.


Vi var 8 pers som fick ca en timmas guidning i den gamla guldrush-gruvan av en bullrig man som berättade om livet i och omkring gruvan i slutet av 1800-talet. Folk åkte till där det ryktades om guld, så när någon som skrävlat lite mycket om hur mycket guld han hittat hade åkt till storstäderna kunde det komma 100 nya guldgrävare med båten veckan efter. Från gruvan åkte vi ned till lilla Julian som är en mysig helgdestination för San Diego-borna med massor av Bed and Breakfasts och kaféer som alla gjorde världens bästa och mest berömda äppelpaj. Vi hade lite svårt att slita oss från Julian men sen gav vi oss av mot Palm Desert för det finns inte så mycket att stanna vid på vägen. Ett blöjbytarstopp blev det på vad som visade sig vara en brandstation – när man reser med bäbis inser man att blöjor kan bytas på de mest märkliga ställen. Här lånade vi bara en bänk utanför stationen men de vänliga brandmännen erbjöd oss sina restrooms om vi hade velat. Färden fortsatte genom åtminstone två olika indianreservat, på en avfart stod en pickup med Tribal Police och övervakade trafiken – dvs oss, det var inte trångt på vägen.

Det blir mörkt runt klockan sex på kvällen i februari i södra Kalifornien så de sista 90 minutrarna åkte vi på små vägar i beckmörker. Palm Desert skimrade vackert i mörkret när vi åkte ned från bergen. Från en parkeringsplats surfade vi in på Hotels.com och bokade ett rum på Homewood Suites i La Quinta några kilometer bort. Där fick vi ett stort rum, minst 50 kvm, med kök och stor king size-säng,  vilket är bra eftersom Kilian hittills inte har sovit en enda hel natt i sin egen säng. Det är helt enkelt enklare att flytta över honom till oss när han vaknar och är hungrig så om man kan få en stor säng så ber vi om det.