Weinheim dag 5 – en promenad i staden

Dagen började med ett jättestort åskväder, som främst Emma och David vaknade av. K hade ju somnat så sent igår att vi trodde han skulle sova länge, men strax efter sju vaknade han, pekade på hörnet av rummet där alla nya spännande leksaker fanns, och sedan var dagen igång. Frukosten kom igång lite väl sent, så den blev ett stort skrikkalas. K vägrade äta sin gröt, J grät för att K var ledsen, och L lyckades magiskt nog somna mitt i kaoset. Varpå K klättrade ner från sin Stokke-stol och satte sig nära henne och började sparka hårt i golvet med benen. Det är inte lätt att vara småsyskon, men det är inte heller lätt att vara K. Eller hans föräldrar.

Till slut var allt packat, alla påklädda, nedstoppade i vagnar, vi har både Bugaboon till tvillingarna och K röda med oss – och vi gav oss av. Första stopp: Werner Heisenberg Gymnasium, där D gick i skolan en gång i tiden. Där gick vi in på skolgården och tittade oss runt. Sedan gick vi vidare, runt hörnet och förbi Volksbank Weinheim och uppåt mot huvudgatan – men på vägen hittade vi en tygaffär, Stern Depot! Där gick vi in, och handlade så länge att K tröttnade så K och D gick och tittade på minnesmärket för fallna soldater under första och andra världkriget. (Dock är texten bara fallna soldater under världskriget 1914-1918 och världskriget 1939-1945.)

Sedan gick vi och åt lunch, äntligen Flammkuchen! När vi ätit gick vi till en galleria för att byta blöjor. Där fanns lustigt nog gratisblöjor från DM som man fick ta och testa. De hade till J och L, men Ks storlek var slut.

Vi vandrade huvudgatan fram till Marktplatz och sedan upp till slottet som numera inhyser stadens rådhus. Vi hittade en lekplats i ett hörn av slottsparken där K kunde leka. Det dök upp en yngre tjej som också lekte på lekplatsen – så när hon bytte från en attraktion till en annan följde K efter – och när han bytte följde hon raskt efter, som ett litet Följa John där deltagarna låtsas ignorera varandra.

Sedan kaffe, vatten och glass på ett väldigt posh café i slottsparken. Det är mycket varmt här – åtminstone 30 grader. Hemma i huset känns det alltid svalt att gå in i badrummet och där står termometern på 27 eller 28.

Därefter gick vi en liten bit till, innan vi började gå hemåt. K började bli väldigt sömnig och klockan var över 15, så vi vågade inte låta honom sova – så David bar hem honom via ett stopp för att proppa i oss björnbär och stoppade honom i ett avsvalkande bad, medan Emma handlade lite kvällsmat på Rewe. Vid kvart över fyra, med en betydligt svalare Kilian och David var det dags för tvillingarna att äta, Emma att sitta ner, David att äta något salt och Kilian med, så det blev en chipspaus.

Sedan babblarna för Kilian och David medan tvillingarna och Emma badade.

Vi packade ihop oss igen och gick ut på kvällspromenad och alla tre barnen somnade i sina vagnar! Ljuvligt! Vi tog tillfället i akt att äta stora glassar upplaga som spaghetti i den varma kvällen, och eftersom lyckan höll i sig satte vi oss på Markt platz som vanliga människor – må vara vanliga människor med tre barn i vagn – tog en drink och läste lite medans barnen sov gott.

Sedan drog vi oss sakta hemåt, och väl hemma bar David upp K till sin säng. Sedan gick David ner till nedervåningen igen, och så någon gång vaknade K. Tre timmar senare somnade han om i Emmas säng. Tvinsen vaknade inte så mycket av allt larm vilket var väldigt skönt. En otroligt skön kväll tog en helt annan riktning genom att K vaknade men det är, som vi brukar säga, inte så lätt att vara K alla gånger. Eller hans föräldrar.

Weinheim 4 – Framme!

Dagen började med att vi vaknade, gjorde i ordning tvillingarna och matade dem lite innan vi väckte K. Frukosten var jättebra, vi satt ute och överallt vi går väcker tvillingarna uppmärksamhet. Emma och K tog en lång ”itta-oa”-session runt gräsmattorna så att K nästan föll omkull av skratt. Itta-oa tror vi betyder ”springa litegrann” (itta) och ”stopp” (oa), en lek de gör på förskolan. K springer den helst runt runt träd, bord, fåglar och annat.

Till slut hade vi packat ihop allt och stuvat in allt i bilen, eller David stuvade medan Emma och K sprang lite mer. Tänk, om ett par år kan barnen springa med varandra och vi kan stuva bilen dubbelt så fort!

Goslar är en helt otroligt pittoresk tysk liten sagostad med gamla, låga hus. Många är korsvirkeshus, men väldigt många har fiskfjällsfasad av skiffer! Tusentals små skifferskivor överlappandes på små och stora hus. Vi strosade omkring, handlade barnkläder på C&A eftersom det är för varmt för över hälften av barnens kläder som vi har med oss. På ett kafé åt vi goda sallader och tog med oss 80% av Ks chicken nuggets med pommes i en låda – han är inte så mycket för att äta, gossen. Efter en promenad runt gamla stan och ett blöjrace hoppade vi in i bilen och åkte.

Och åkte, och åkte, och åkte. Det känns som att hela autobahn är en byggarbetsplats just nu, otroligt jobbigt att köra i extrasmala filer på extrasnabb motorväg…runt Hamburg såg vi åskväder i horisonten och ibland regnade det på oss.

Vid ett tillfälle tog vi en paus i en liten by, Hesslar, precis bredvid A5:an, för att tvinsen skulle få sträcka på ryggarna och K skulle få lite frukt. Först stannade vi på en liten parkeringsplats utanför byn, och där stod även en husbil uppställd. De finns lite här och var, vi såg ett antal längs vägen till Celle igår också, och är arbetsplatsen för prostituerade. Det känns som en osäker plats att jobba.

Till slut var vi ändå framme i Weinheim och hittade in till Ferienhaus Fieger på Tannenstrasse där vi möttes av våra värdar Michael och Tina och deras döttrar Nelly och Samone. Huset är väldigt snirkligt och prångigt och har en brant trappa från köket upp till vardagsrummet och också vansinnigt varmt men det är det ju ute också så inte så konstigt. Vi fick en genomgång av huset och bestämde oss för att sova allihop i det som egentligen är barnrummet. Där har vi nu två 90-sängar och tre spjälsängar, J och L fick varsin den här gången eftersom det finns två på plats. Huset är ett korsvirkeshus från 1600-talet och familjen Fieger bor i det andra huset som delar samma lilla gård.

Att åka bil med alla småttingar har gått tacksamt och oväntat bra. Bebisarna sover eller roar sig med de leksaker som sitter fast i deras babyskydd och piper, sin vana trogna, i princip bara när de vill ha mat. K är en riktig liten hjälte som är ganska glad hela tiden fastän det måste vara oerhört tråkigt för en tvååring. Mycket mer än sexmånaderstvillingarna behöver han bli underhållen och den förälder som sitter bak får prata och leka med bilar och peka ut spännande bilar och kossor utanför fönstret. Och sjunga om Per Olssons bonnagård – K kallar sig själv för ”Ila” och refrängen går, som alla vet, ”Ila Ila ooo”! Om han själv får välja så är djuret alltid en gris, men sjunger duktigt med även om hundar och hästar och katter och får (jätteroligt att säga BÄÄÄ) och kor och traktorer osv. Patty cake, Imse vimse och andra rörelsesånger är också underhållande ett litet tag och sista timmen till Weinheim tittade han och J på Nicke Nyfiken på iPaden.

Weinheim 3 – på väg söderut

Frukost på färjan med grinig K – en frukost som var kaos för köket, inga kaffemuggar, de tog för lite betalt, dåliga smörgåsar och allmänt en ganska bleh frukost.

Sedan gick vi upp på däcket och tittade på Kiels hamninlopp innan vi gick till hytten och packade ihop saker. Emma bar ner första vändan med väskor medans David hade alla barn kvar i hytten. Eftersom hissarna till bildäck öppnar när båten förtöjt och vi sprang två vändor var vår bil ensam kvar när vi kom ner. Snabbt rattade vi oss ut ur båten, ut ur Kiel och ut på motorvägen.

Vi pausade i Garlstorf och tittade in i en keramikaffär där vi handlade några souvenirer och åt lunch på en mycket mysig bierstube, Restaurang Waldklause. Hade ingen cash och kortbetalningen funkade inte, så vi fick åka till grannbyn där vi tankade och tog ut euros, för att sedan åka tillbaka och betala. Nästa stopp var Celle – en mycket pittoresk stad där vi tog en promenad runt stadskärnan, fikade och tittade länge länge på den spännande vattenfontänen som sprutade ur gatan.

Sedan körde vi till Goslar där vi bokat rum på H Plus Goslar. Ett till det yttre ganska trist ställe som visade sig ha stora, bekväma rum och en helsjysst frukostbuffé! Det tog lång tid för Kilian att somna och David vandrade runt i byn med honom i vagnen, medan Emma roade tvillingarna som sovit lite väl mycket i bilen.

Tillslut somnade alla tre barnen och vi vuxna fick äta ost- och skinksallad och märkliga popcorn från Penny Markt till middag.

Tyskland dag 2 – på Landet och till färjan

Dagen började med att föräldrarna och tvistar vaknade i attefallshuset, medan K sovit i farmor och farfars hus. Vi gick upp, och mötte då K som redan hunnit äta en överraskande stor frukost, hunnit mata farfars semitama fiskmås Hubbe flera gånger, lekt i sandlådan, busat på gräsmattan med kusin E som också är på besök just nu, ritat med kritor och gjort mycket annat. Då var klockan halv nio.

Vi åt frukost, och sedan åkte vi till Sundhammars badplats för att bada. Tvillingarna blev hemma med farmor. Väl påklädd sin UV-dräkt, vågade K doppa ena stortån i vattnet. Inte mycket mer än så. Han var ganska grinig när vi åkte därifrån, kanske för att hans föräldrar missat klockslaget då han vanligtvis har en fruktstund och klockan hade dessutom hunnit passera hans vanliga lunchtid. I bilen påväg tillbaks somnade han. Skräck! Han fick sova ungefär 20 minuter (vilket fördelade sig som så att det var 2 minuter under bilfärden, och 18 minuter efter att vi kommit fram).

Sedan åt vi lunch, packade ihop oss och åkte vid tre-bläcket mot Stena-terminalen för vidare färd emot Kiel.

Vi kom ombord båten runt klockan 17, och tog då tvillingvagnen upp till hytten. David har ryggskott och därför försöker vi undvika att han ska bära alltför tunga saker. Vi lastade ur alla barn och sedan gick David ner med vagnen till bilen igen och hämtade i stället bärstolen, eftersom vi insåg att det skulle bli oerhört osmidigt att rulla omkring vagnen ombord. När man möter folk i korridorerna får de trycka sig platt mot väggen för att vi ska komma förbi.

Vi åt en ganska liten middag på restaurangen med fantastisk utsikten över fören på båten, och vi hann dra ut på middagen så att vi fick se avfärden. Spektakulärt när kaptenen först skjuter hela båten rakt i sidled och sedan vänder den om ett halvt varv runt sin egen mittpunkt.

Därefter shoppade vi i taxfree (?) shopen ombord, och styrde mitt minidiscot. K var blyg och ville bara stå och titta på, fram tills dess att det blev ett långt barntåg lett av en av ledarna, så David och K anslöt. Därefter ville han inte riktigt lämna scenen, utan stod i ett hörn och tittade storögt på tills dess att alla barn fick ballonger. Då ville han också fram och han fick en mellanstor mörkblå ballong som var kul att leka med till musiken.

Under allt larm och musik och barnskrik somnade både J och L i Emmas famn. Vi gick tillbaks till hytten nattade även K, och Emma gick ut och tittade på båten själv, shoppade lite mer och beundrade solnedgången uppifrån soldäck. Sedan byttes vi av och David gjorde samma tur.

Hytten, familjehytt 9810 utan fönster, är mycket liten. Det är fem kojer, men väldigt lite golvutrymme. Familjedelen av det är att den, och ena underslafen, är 30 cm bredare än en vanlig hytt. Och då ska vi få plats med en liten spjälsäng åt bebisarna också! Kilian tycker att badrummet är roligast, men det finns inte jättemycket i hytten som är så roligt så det kanske inte är konstigt.

Weinheim 2017 – Prolog

Det är dags för vår första längre resa som trebarnsfamilj! Vi och den stora Sharan-bilen ska ta oss ned till södra Tyskland för en vecka i regionen Baden-Würtemberg, men för att det inte ska bli alltför mycket bilåkande har vi delat upp resan i flera delar. Först åker vi till Landet på västkusten och hälsar på Davids föräldrar ett par dagar. Sedan tar vi färjan från Göteborg till Kiel, och därifrån är det ca sju timmars körtid ned till Weinheim. Vi stannar ungefär halvvägs, i den lilla staden Goslar, för att inte behöva åka så långt på en dag. Egentligen tänkte vi åka så långt som kändes bra och sedan bara hitta ett hotel längs vägen, men kvällen innan avresa fegade vi ur och bokade ett hotell. Vår första semester som “storfamilj” är tillräckligt spännande ändå! Inför resan har vi lånat en takbox och gjort vår familjebuss ännu större. Inte för att vi måste ha utrymmet, men för att det gör allt mycket enklare om man kan packa ur framförallt tvillingarnas vagn utan att köra fullskaligt tetris varje gång. Och lite för att vi måste ha utrymmet. Vi har med oss babysäng, babystolar, leksaker… rätt så gott om grejer men varför inte? Vi har en skitstor bil. Med takbox.
Vi kom ned till västkusten en söndagsförmiddag efter att ha åkt kvart i fem från Ekerö och ätit frukost på ett riktigt sunkigt McD i Jönköping. I Myggstaviken blåste det styv kuling, vilket inte hindrade kusin Eden från att bada från bryggan, men Kilian kunde knappt gå i vinden. På måndagen blåste det också kuling, och vi lämnade alla barn hos farmor och farfar och Eden och åkte och handlade en veckas förråd av blöjor och barnmat – vi vet att de sannolikt har samma multinationella märken där som här, men så kul är det inte att leta så vi handlade på hemmaplan.