Dag 28: Groveland – Napa Valley

Idag är det den 13:e mars och Emmas födelsedag! Hurra!

Som födelsedagsöverrasking har D planerat dagen och destinationen och jag visste inte var vi var påväg när vi slingrade oss ned för kullarna.

Efter nästan två veckor i Arizona måste vi påpeka hur skönt det är med grönt! Stenöknarna och klippformationerna är spektakulära och vackra på sitt sätt, men åh vad vi uppskattade Kaliforniens gröna kullar och träd med blad på! Vi har aldrig tidigare tillbringat så lång tid i en miljö som är nästan bara stenar och öken och har nu en helt ny förståelse för all poesi som hyllar lugnet och vilsamheten i grönskan.

Första destinationen var Stockton där vi inte kunde hitta den tänkte lunchrestaurangen utan istället åkte in till centrum för att se om det fanns lunch där. Klockan tolv på en söndag händer det  dock inte så hemskt mycket i Stocktons centrum, så vi lånade wifi av Starbucks och hittade en indisk restaurang via Yelp som vi åkte till istället. Kilian gjorde servitrisen mycket glad genom att vinka och le och vi åt indisk lunchbuffé. De hade ungefär samma som på en indisk lunchrestaurang i Solna, men inga poppadums tyvärr. Poppadum-bröd heter förresten tydligen inte så på amerikanska, eller kanske indiska heller för den delen, för efter att ha förklarat för servitrisen vad vi var ute efter sken hon upp och sa ”Ah! Crispy chick pea bread”…

Vi fortsatte vår färd norrut, förbi San Francisco, upp i Napa Valley och till ett B&B i St Helena. Det låg på den lovande adressen Zinfandel Lane och var väldigt mysigt. Vi hämtade nycklarna i en låda på trappen enligt instruktion och flyttade in i vårt rum ute i det gamla murgröneklädda vintunnehuset, mycket mysigt och romantiskt. Klockan 17 infann vi oss, också enligt instruktion, i värdparets hus och fick smaka på gårdens eget vin och prata med vår värdinna som gav oss tips om vilken middagsrestaurang som kunde passa för oss med ett litet barn och berättade om gården vi bor på. Hennes man är hobbyvinodlare, ingen Zinfandel men Cabernet Sauvignon. Hela St Helena odlar Cab och Pinot Noir vilket tydligen är en effekt av filmen Sideways från 2004. Det var tydligt att vi förväntades kunna filmen och också föredra Pinot Noir eller Cabernet Sauvignon, vilket huvudrollsinnehavarna i filmen gör. Jag vet att jag har sett filmen men minns den knappt och tror att jag inte var så förtjust i den men det är intressant att den har satt sådana djupa spår så långt senare i en region.

Födelsedagsmiddagen åts på Market inne i St Helena, en riktigt mysig bistro där vi fick ett bord med soffhörn åt Kilian att klättra runt i. Maten var god, personalen trevlig  och K var på sitt charmigaste restaurantbebishumör hela för- och huvudrätten så det får räknas som ytterligare en lyckad middag på finkrog. Sällskapet vid bordet bredvid sneglade länge på oss och berättade senare att deras sonson var väldigt lik Kilian vilket de hade helt rätt i, jag fick se ett foto. Lagom till att det var dags för dessert tog barnets glada humör slut och David gick ut med honom i vagnen för att få honom att somna medan jag bad att få våra Tiramisu nedpackade och betalade. Personalen, som D hade tipsat om att det var min födelsedag, kom först ut med dem och gratulerade så mycket på födelsedagen så att jag fick blåsa ut ljusen – en passande avslutning på en middag när man reser med barn som vi gör.

Väl hemma på Shady Oaks Country Inn upptäckte vi att vi inte hade några riktiga bestick att äta desserten med, så det fick bli Kilians små blå plastskedar. Kanske passande även det.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *