Dag 14, 28:e feb – vägen till Sedona

Vi fick lyckligtvis sovmorgon den här morgonen, för Kilian vaknade först tjugo i åtta. Vi hade sagt till paret vi bodde hos att vi ville få frukost kring klockan åtta, och vi fick världens godaste frukost! Hemmagjorda biscottis, en märklig (vad vi gissar är vegansk) omelett med quornbitar, hemmagjord yoghurt och hemmagjord müsli, med kaffe och juice. Vi satt rätt länge och pratade med dem, och vi fick hälsa på deras hundar (som de annars höll på balkongen för att de inte skulle bli för närgångna Kilian). En av hundarna var hälften varg, och 2 år gammal och jättehärlig! De två andra hundarna var mycket äldre, och nöjde sig med att bli hälsade på innan de drog sig tillbaks igen. Vi lärde oss att hon var hälften norska, men att hon inte visste något om sin bakgrund. Han var hälften irländare och det visste det mycket mer om.

En sidonot är att det är väldigt många amerikaner som glatt berättar för oss att de är svenskar, men att de allra flesta inte har någon som helst koll på sin historia. Någon visste lite mer, som att hennes släkt kom från Gotland, men annars är det oftast ingenting de har koll på.

Paret vi bodde hos blev nog mycket berörda av Kilian och de frågade mycket om honom och reagerade starkt när han skrattade och hade kul!

Efter frukosten packade vi ihop oss igen, sa hejdå, och åkte upp till downtown Jerome och gick en sväng.

Jerome

Jerome är en lustig liten stad, en gammal gruvstad som övergavs på 50 talet, då befolkningen drastiskt sjönk ner till under 50. Sedan kom flower-power-tidsåldern, och folk började flytta dit igen. Idag bor där 444 personer. Staden är i stort sätt byggt vertikalt, för att den ligger på det kraftigt sluttande bergskant.

Spöken i Jerome

Det finns inte bara psychics, gott om olika healers och magiska stenar i Jerome, utan också en ganska mörk historia av bränder och gruvolyckor. Därför är stadens affärer fyllda av små plastvålnader, skelett och liknande. De är alla väldigt fina. Det verkar vara lite av en fristad för hippiesar och sökande människor som hittar det som de söker i bergen eller i naturen. Vår värd Michael hade sitt prästvigningsdiplom på väggen – utställt av ”the church of the latter-day dude”. Just sayin’

 

 

Sedan körde vi till Sedona med fantastiska vyer längs vägen. Enorma röda berg som verkligen såg ut som hämtade från Lucky Luke. Väl framme åt vi lunch och hade då bordet bredvid ett gravidt par som frågade mycket om Kilian och kärade ner sig i honom. De var fortfarande ganska tidiga i sin graviditet och det är möjligt att vi var det perfekta paret att prata med, eftersom vi aldrig kommer mötas igen.

Sedan gick vi en sväng och tittade i affärer innan vi gick resp åkte till hotellet och checkade in. Sedan tog vi det lugnt på rummet innan vi gick ut och handlade vin, öl och popcorn. Vi satte oss på balkongen och njöt av den otroliga utsikten över de röda bergen, medan vi stillsamt drack ett glas vin.

En reaktion på “Dag 14, 28:e feb – vägen till Sedona

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *