Dag 34: San Francisco

Eftersom det var lördag var både JJ och Andrew hemma från jobbet men skulle jobba en del hemifrån, så när vi väl hade vaknat så inväntade vi Ursula och åt sedan en ordentlig pannkaksbrunch och videochattade med våra föräldrar som allihop var i Myggstaviken. Drama utbröt under brunchen då JJs föräldrar, mycket strikta och mycket koreanska föräldrar, visade sig oannonserade vara i San Francisco och tyckte att de skulle träffas. Föräldrarna som inte känner till att hon har en pojkvän, utan tror att hon bor ensam på hotell när hon åker till SF för att jobba. OjOjOj kan det sammanfattas!

Runt vanlig lunchtid lämnade vi familjen Reitter och körde tillbaka till San Francisco city där vi hade tur och fick checka in tidigt på vårt hotell, Hotell Omni, i finanskvarteret. Kilian fick en liten ryggsäck med pyssel i av receptionspersonalen och oj vad han tyckte att de tecknade barnen på utsidan av den var fina!

Efter att ha bytt om och stökat runt lite med våra väskor promenerade vi iväg för att hälsa på Davids barndomskamrat Mattias som bor i SF. Vi gick ut och åt lunch och hängde sen i hans lägenhet, riktigt härligt att bara sitta och prata med folk när vi har varit ute och upplevt saker så länge. Kilian fick leka med ”storbarnsleksakerna” i lägenheten, många uppskattades men mjukisdjur ligger verkligen högst på listan över jätteroliga saker just nu!

Så småningom promenerade vi hemåt mot hotellet igen men först ned till kajen runt tullhuset så att vi kunde se ljusspelet på Bay Bridge. Vi gick ut på pir 14 och fick en fin kvällsvy över San Francisco från vattensidan.

Dag 33, vad hände, då?

Vi började med en mycket behaglig och långsam förmiddag, då vi tvättade hos Andrew och drack lite kaffe och tog det lugnt, sedan kom Ursula över, och vi åkte till Half moon bay, och gick på stranden och pratade. Väldigt mysigt och vackert. Vi gick genom staden efter det, och fikade på ett café.   
Ursula och Kilian går på stranden 

Sedan bestämde vi att det blev hämt-sushi hemma hos Andrew, och så satt vi och snackade till ganska sent. Lite senare anslöt Andrews flickvän JJ. Innan dess hade Emma, Kilian och jag hunnit med en kort (distansmässigt) fast långt (tidsmässigt) besök på en lokal CVS. 
Det gäller gänget (inkl Ursulas pojkvän Robert) är väldigt härliga människor, lätta att vara med och aldrig långt till ett skratt! 

Dag 33: Metainlägg

Detta är bara ett metainlägg för att säga att bloggen faktiskt nu är ikapp vår resa. Det är dag 33 idag. Det är morgon, vi är ensamma hemma hos Andrew, Emma duschar, det körs en tvättmaskin och Kilian sov just sin förmiddagssömn bredvid mig, men har precis vaknat.  Så – just nu har jag inte så mycket mer att berätta, förutom att Andrews fina hund Smokey just kom in i rummet. Vi hörs lite senare!

Dag 32: Alcatraz

Vaknade på Petite Auberge och åt god frukost. Packade väskorna ganska långsamt, beställde bilen och checkade ut. Snurrade runt lite men hittade tillslut rätt riktning, körde till parkeringsgarage vid pier 39. Där väckte vi Kilian och bytte en katastrofblöja på marken bredvid bilen. Med helt nya kläder från topp till tå, och med ny blöja lugnade han efter ett tag ner sig, och vi gick till Pier 39 för att titta på all turistaffärer och på turismen. Det roligaste var faktiskt att titta på sjölejonen, oväntat kul faktiskt.
sjölejon

sjölejon

Sedan gick vi till Pier 33, från vilken båten till Alcatraz gick. Efter lång kö klev vi ombord och blev snabbt utskjussade till ön. Där lyssnade vi först på obligatorisk info sen gick vi uppför berget och lyssande till en Ranger som berättade om rymningsförsöken från Alcatraz. Spännande och dramatiskt att tänka sig, plus att han sa att det idag finns en Escape from Alcatraz triathlon som börjar med att man simmar från ön till San Fransisco, sedan cyklar 18 miles (bland annat över Golden gate), och slutar med att man springer 8 miles genom Golden gate recreational area. Så, det går att simma över från ön till landet, men det krävs att man är i god kondition. (Men, man kan också behöva se upp för hajar, som tydligen finns i San Fransisco Bay, ibland förvirrar sig tydligen vithajar in, så man vill nog ha en följebåt).
Alcatraz

Alcatraz med en Ranger som berättar om rymningsförsöken

Sedan gick vi in i fängelset, och fick vår audiotour-utrustning, som vi sedan lyssnade på, där både personer som suttit på fängelset och de som arbetat där berättade om livet på Alcatraz. Halvvägs igenom slutade vi lyssna, och gick runt och kikade och läste plakat istället. Det fanns en väldigt mysig uteplats utanför administration-kontoret, där vi tog en mata-bäbisen-paus.
Efter det gick vi till den obligatoriska gift-shopen, där David fick en bok signerad av William G. Baker, en före detta fånge, som just idag var där och signerade sin bok. Han dedikerade den till Kilian. Jag frågade honom hur det kändes att vara tillbaks på ön, och han svarade “I’m ok with that”. Jag sa sedan att jag hoppades att lilla Kilian aldrig hamnade på Alcatraz, och då sa han “I understand that. [Paus] I hope so too”.
Sedan åkte vi till fastlandet igen, och gick till Pier 39 och köpte en söt liten “I escaped from Alcatraz”-body till Kilian, och satte oss i bilen för att köra till Andrew Reitter, en barndomsvän från tiden vi bodde i USA och jag föddes här. I bilköerna påväg ut ur stan började vi ha högläsning ut boken och hann faktiskt hela första kapitlet. Som var bra.
Väl hemma hos Andrew hade vi först en stor blöjincident (nummer två för dagen!), men när den var uppstädad, så satt vi och pratade lite först, och sedan åkte vi iväg till en mysig kinarestaurang, där vi åt mycket gott. Kilian råkade kräkas över större delen av bordet efter att vi var klara, men bortsett från det, blev det en bra middag! Alla (Ursula, Andrew och Robert) var rörande överens om att demokraterna behöver alla röster de kan få, och att jag borde rösta så att de får en till.
Hemma hos Andrew igen satt vi och pratade ett tag till, Andrews flickvän JJ kom hem som var mycket trevlig, och efter ett tag gjorde vi kväll och alla gick och lade sig.
Ursula och Kilian

Ursula och Kilian

Dag 31: Vi kommer till San Francisco

Att packa iordning all tvätt och äta frukost tog hela tiden fram till utcheckning kl 11. Vi bestämde oss för att titta på Golden Gate bron på vägen in i stan och körde så att vi kom över den signalorangea bron norrifrån via Sausalito innan vi stannade vid visitor centre. Det blåste lite så vi gick bara en liten bit och lät K sätta sina små fötter på bron också innan vi sällade oss till alla andra selfie-fotografer på utsiktsplatserna vid sidan om bron istället.

Vi åkte in till stan på de branta gatorna som nog är de brantaste vi har kört på! De är liksom General Sherman Tree vad gäller branta stadsgator! Målet var den Swedenborgiska kyrkan och dess arkitektur men att parkera i SF är precis så omöjligt som det påstås, så vi gav upp. Och precis då hittade vi förstås en lucka bara ett kvarter från kyrkan! Den var väldigt naturnära och mycket hantverksmässig och fin i sin annorlundhet. Den hade också en liten oas till kyrkträdgård, där en mycket prosaisk blöjincident kunde hanteras på ett praktiskt sätt.

En lång, rak, bergochdalbaneaktig körning senare kom vi till vårt hotell, Petit Auberge i Nob Hill. Vi bokade genom Hotel tonight-appen och då kan man få vilket rum som helst som hotellet inte har sålt den dagen. Tjejen i receptionen blev så förtjust över Kilian att hon bytte vårt vanliga rum till deras svit så att vi fick mer plats! En vinst på hotellotteriet helt enkelt, rummet såg ut som vore det på rymmen från Provence. Kanske det finaste hotellrummet David bott i!

Sedan gick vi ut och åt lunchbentolåda på en japansk restaurang, och sedan promenerade runt. Vi letade efter en hoponhopoff-buss, men det visade sig att de slutar gå kl 17 och vi var på turistinfon 16:48. Så, istället promenerade vi runt Union Sq och Market st, med mängder av fina affärer. Emma handlade inte i Modclothbutiken men hittade en Fluevogt-skoaffär! Och världens finaste skor! Gick till Chinatown och köpte rävmössa till Kilian. Handlade vin och ost och fiskkex och chips och gick till hotellet med pipig tand-bäbis. K somnade kvart i tio, stackars knorvel. Myste framför eldstaden med vin och ost ett tag bara vi vuxna, innan vi gjorde kväll och lade oss.

Dag 30: vi lämnar Napa och närmar oss San Francisco

Vi packade våra väskor och väntade på att klockan skulle bli frukost. När man reser så här länge, måste man ibland packa om sina väskor och liksom ”börja om” med packningen. När klockan slagit frukost, gick vi in och då var det Lisas tur att servera oss idag – det blev eggs benedict och croissanter, mycket gott! Vi pratade om Booking.com och bokningsregler, för det visade sig att Booking inte berättat för dem att Kilian också var med?! Efter frukosten packade vi ännu mer och gav oss av strax före kl 11. Först tog vi en tur till i St Helena, Åkte till Oxbow food market i Napa, mycket mysigt och mycket hipstern. Tur att Kilian hade sin snygga hatt, så att någon av oss var tillräckligt hipstern för att passa in. Vi hittade en jättehäftig drinkbutik, där vi pratade länge med bartender-killen och köpte tillslut två tonic-syrups, en päronbitter och en av deras egentillverkade ginsorter.

Tonic-syrups, en päronbitter och en hipp bartender.

Tonic-syrups, en päronbitter och en hipp bartender.

Sedan åt vi glass och körde mot shoppingcenter i Fairfield. Emma handlade två skjortor och en BH, David en hårddisk och så gick vi till BabiesR’Us. Superstor butik, systerbutik till ToysR’Us, där vi såg massor av fina saker – och bland annat köpte star wars-strumpor till Kililan!

Sedan åkte vi till vårt nya hotell, ytterligare ett Best Western – den här gången i Vallejo, där vi först fastnade lite på rummet. Åkte ned till Marinan och promenerade och åt fish n chips på ”the sardine can”, en mycket lokal och anspråkslös sylta som hade fantastisk fish-n-chips, som vi hittat genom appen Yelp. Sedan åkte vi tillbaks till hotell och tog hand om vårt enorma tvättberg! Kilian hade jättesvårt att somna, och bara pep och skrek och var gnällig, kanske pga tänder och kanske pga magen, men tillslut lyckades Emma somna honom. Strax därefter sov vi också.

Dag 29: Napa valley

Vi vaknade runt halv sju, av Kilian som då var vaken och jätteglad – tänk att få vakna och hitta både mamma och pappa i sängen! Vilken lycka! (Det gör han ju varje morgon, och varje morgon är han lika glad när han vaknat!) Vi duschade och hängde i vårt romantiska rum till klockan nio, så frukost skulle serveras. Det framgick väldigt tydligt av välkomstbrevet och på andra ställen att frukosten serveras klockan nio, och ingen annan tid.

Adressen är lovande!

Adressen är lovande!

John, mannen i huset, gjorde en jättegod frukost åt oss, walnötsvåfflor med aprikoskompott och kycklingkorv, samt en fruktsallad med creme fraiche-apelsinjos-honungssås (den såsen tänker David att vi kan bjuda er gäster på i sommar när ni kommer och hälsar på hos oss, för den var jättegod till fruktsalladen!). Allt var mycket gott!

Sedan pratade vi vin med John, och han tipsade om vingårdar att besöka och berättade om sitt eget vin som de gör som hobby.

Det är ju måndag idag, så vi hängde i vårt rum fram till ungefär 11, det är ju vilodag, men ska sägas, Kilian var bra sugen på att åka ut och uppleva saker! Vi åkte till St Helena och åt på ett poppis ”gatukök” (Gott’s), jättegod milkshakes och cheeseburgers och sedan gick vi runt och tittade på St Helena, en supermysig och jättedyr liten by, med otroligt fina och charmiga butiker.

Cheeseburgare och milkshakes

Cheeseburgare och milkshakes

Napa valley är en liten dalgång med hur många vingårdar som helst, och där det finns två bilvägar för att åka längs dalen, en på var dera sida, och vi åkte ”foothill road” till Calistoga, fikade på ett kafé (det var hög tid för eftermiddagskaffe!) och ringde Vincent Arroyo Winery, som John hade tipsat om tidigare, och fick tid kl tre. Vi fick en privat vinprovning med Tim som ville veta mkt om Sverige och frågade om alla ‘rätt’ saker som föräldraledighet och semester. Mycket pratglad man, som gav underhöll oss i cirka en och en halv timme, och gav oss 8-9 viner att testa, plus att vi fick testa deras stolthet – en pinot noir – direkt ur ekfatet, medans den glada labradoren Rosie svansade runt och tiggande runt fötterna.

Tim berättar om vingården

Tim berättar om vingården

Tyvärr måste vi ju ta allt vi handlar på flyget hem, så att köpa lådor var det inte tal om, men vi köpte fyra flaskor av olika sorter, och åkte hemåt. En jättetrevlig vinprovning! Kommer du, kära läsare, till Napa valley rekommenderar vi verkligen den här vingården!

Kilians första vinprovning

Kilians första vinprovning

K somnade så vi köpte sallader på Gotts och tog hem. Gick ut i solnedgången och tog bilder på vingårdarna och K i solen, i den fresha, svala och sköna vårluftsn. Men, vi passade oss så vi inte missade Bacheloöfinalen. Det är ju otroligt att vi som följt Bachelor i så många år fick se finalen ”live”! Ben valde Lauren före Jojo.

Dag 27: Yosemite!

Efter en ganska torftig frukost köpte vi picniclunch på ett café och espressobaserat kaffe på ett annat och åkte inåt Yosemite ([Joss-e-maj-tee] tydligen). Fler slingriga vägar och så var vi tillbaka på snö-nivå. På en stor yta strax utanför nationalparken var träden bara svarta pinnar, så sent som i september var det en stor skogsbrand här. Vi kom in i parken med vårt årskort, men ett par kilometer in var det stopp. Chains required-skyltarna hade satts upp och alla bilar hade ställt sig vid sidan om och kedjade på. Det är ju svårt att dölja att man inte har snökedjor för de tydligen ganska nitiska rangersarna så vi vände och åkte tillbaka en halvmil utanför parken till en butik som nog gör ganska bra snökedje-affärer. Tillbaka i parken hade givetvis Chains Required! tagits ned så vi körde okedjade på den lite blöta men varken snöiga, isiga eller hala asfalten in till Yosemite Valley. Under dagen träffade vi många bilar som körde med kedjor på den nu helt torra vägen, kändes inte alls nyttigt för varken väg eller däck.

Det är en väldigt vacker plats, den här dagen med solsken på de snöiga bergen och vattenfallen. Vi stannade vid Bridalveil falls och gick de 300 metrarna till fallets slut där det var som att stå i ett regnoväder. Sedan fortsatte vi på loopen runt dalen och stannade på flera av de många utsiktsplatserna för att se Yosemite falls och klipporna Half dome, El Capitan (som knappast är så cool som General Sherman Tree, störst av dem alla!) och Sentinel. Vid en promenad på en av ängarna såg vi ett par i färd med att fotografera en trädgårdstomte ute i floden, vi kände oss genast som besläktade själar och gick och pratade med dem. De hade kommit till Yosemite i flera decennier och sa att dalen är väldigt olik sig beroende på årstid, man kan aldrig ha sett den på alla sätt. 
I Yosemite är mycket stängt på vintern pga snön uppe i bergen, nere i dalen var det 10-15 grader varmare än i passet på väg in. Det var väldigt vackert men såklart hade det varit mer framkomligt (men också mycket mer folk) efter mitten av maj. Efter en mysig picnic på en äng kom vi till Yosemite Village där butiker, hotell och museum finns och shoppade lite, våra obligatoriska klistermärken som vi samlar på och sånt. Därefter siktade vi på att gå upp till första bron på leden till Vernal falls och körde dit. Leden var som sin beskrivning, uppåt i 1,2 km och sedan kom man till bron där man kunde beskåda Vernal falls. På vägen fick vi också många vyer över de otroliga bergsmassiven på sidorna, sådana klippväggar som det tar dagar att klättra uppför. Leden upp till Vernal falls foot bridge är så pass trafikerad att den är asfalterad, och även om det är praktiskt och förståeligt så blir det ett lite märkligt Disney World av naturfenomen när det är så väldigt tillgängligt. Bilvägen runt dalen är enkelriktad, så man kör sin bil till en fantastisk plats, går ut och ser sig omkring kanske med en kort promenad, och kör vidare till nästa. Det är inte så gott om enklare dagshajker i Yosemite så för en djupare utflykt i naturen krävs det en rätt stor ansträngning. 

  
Efter vår promenad rullade vi sakta längs norra kanten av dalen och sedan upp för berget, vi ville tillbaka till Groveland innan det blev kolsvart på krokvägarna. Paret med trädgårdstomten tipsade om byns mexikanska restaurang så vi åt där, ett litet lustigt ställe utan fönster, inrett som en slags mexikansk gård. För sakens skull gjorde vi också ett besök på byns saloon – Kaliforniens äldsta lokal med utskänkningstillstånd – men K började bli trött så vi pratade lite med männen i båset bredvid, svepte våra drinkar och gick hem till friggeboden. 

Dag 26: Wuksachi lodge – Groveland

Vi gav oss av ganska tidigt för att vara vi eftersom det ska komma en snöstorm med 9 tum snö och vi dels inte har några snökedjor (vilket vi måste ha i bilen enligt lagen eftersom vi är i en ”chain control area”) och dels inte känner för att köra flera mil i branta hårnålskurvor i snö helt oavsett kedjorna. Wuksachi lodge ligger på 2140 meters höjd, högre än Kebnekajse alltså, och det kändes när man t ex bar Kilian i uppförsbackar eller försökte gå fort, oj vad man blev andfådd!

Nere på normalare höjder kom ovädret som regn istället och det var rätt mycket regn. Vi ska upp till Groveland på väg in i Yosemite och det är en ganska lång bit, men vårt första mål för dagen var Kingsburg. Kingsburg är en liten stad som är – svensk! Med färgglada dalahästar och blågula flaggor som det står Välkommen på och överpeppig dragspelsmusik i högtalare på storgatan. I maj har de Swedish Festival och väljer sin skönhetsdrottning the Swedish queen från sin lokala High School. Vi gick main street fram och tillbaka i regnet och tittade på kurbitsar och landskapsvapen på husväggarna och åt lunch på ett litet kafé. Vi kunde ha ätit på restaurang ”Dala Horse” men det var för långt bort i regnet, och vi missade presentbutiken ”Svensk Butik” också. 

  
Vi fortsatte till Starbucks i Fresno där det fanns internet och vi kunde boka in oss på ett hotell i Groveland. Groveland ligger på en av de norra vägarna in i Yosemite men också en av de större där det är mindre risk för att de stänger den pga snö. Det var en bra bit slingriga vägar att köra och Kilian blev nog lite åksjuk och kräktes, men till slut kom vi fram till den lilla vilda västern-staden i mörkret.

På det lilla hotellet var det rätt fullt så vi fick bo i en märklig liten friggebod bakom hotellet istället men restaurangen som låg i foajén hade god mat och vi fick plats i sängen alla tre så dagen slutade bra. Imorgon Yosemite!

Dag 25: General Sherman är störst av dem alla. (Eventuellt.)

Vi vaknade och gjorde en helt vanlig smoothie-frukost (som vi brukar äta hemma) i lägenheten i Bakersfield, facetimeade med våra föräldrar lite, och sedan satte vi oss i bilen och körde mot Giant Forest – en nationalpark med mycket stora Sequoiaträd. Vi lärde oss också att världens absolut största levande tingest fanns i parken – det störa Sequoiaträdet av dem alla. Det är (enligt materialet vi fick av Rangerpersonalen när vi körde in i parken), den största nu levande saken som finns på jorden. Stor nog att rymma tio blåvalar. Det trädet heter General Sherman. (Döpt av någon på 1870-talet, vars general var så bra i inbördeskriget.)

Parken varnade för att lämna mat i bilen, för alla björnar bryter sig in i bilen om de ser att det ligger mat framme eller känner doften av mat, så man skulle vara försiktig. Det visade sig senare när vi pratade med en lokalbo att björnarna inte gillar klimatet på den här höjden (7000 feet), där det ligger snö, utan de har klättrat ner för berget och är på lägre höjd utan snö, men man ska ändå vara försiktig.

Parken hade sjukt många, sjukt stora träd. Riktigt, jättejättemegastora träd. Vilket är väldigt imponerande. Vad som inte var fullt lika imponerande var just General Sherman. Det fanns skyltar, och en asfalterad stig som ledde framåt, mot just General Sherman – men liksom, när vi gick på stigen så var de fler än vi som undrade – vänta lite, är det där General Sherman, eller det där? Eller – var är trädet någonstans egentligen?! Tillslut kom vi fram, och naturligtvis satt det skyltar som sa att det var just det trädet som var det största av allt.

Men, när man läser på lite på Wikipedia, så står det så här:

By volume, it is the largest known living single stem tree on Earth.[1] The General Sherman Tree is neither the tallest known living tree on Earth, nor is it the widest (both the largest cypress and largest baobab have a greater diameter), nor is it the oldest known living tree on Earth (that distinction belongs to a Great Basin bristlecone pine).[3] With a height of 83.8 meters (275 ft), a diameter of 7.7 m (25 ft), an estimated bole volume of 1,487 m3 (52,513 cu ft), and an estimated age of 2,300–2,700 years,[4][5][6] it is nevertheless among the tallest, widest and longest-lived of all trees on the planet.

Så, det är ett stort träd, men inte det största vad gäller höjd. Eller diameter. Eller ålder. Men, det är ett enormt jättestort träd. Precis som ganska många andra träd vi såg i parken. Småfnissandes gick vi därifrån och kände att det blivit ett antiklimax, och i bilen började vi skämta om General Sherman, större och starkare än alla andra. Och smartare. Och snyggare. Och smidigare.

Störst av dem största, General Sherman

Störst av dem största, General Sherman

Vi sov över i parken i ett parkhotell som serverade en väldigt god middag. Emma började med en förrätt beståendes av tritip-kött, massor av pommes och smält ost och jalapeños (en stor portion, även om man sett det som huvudrätt, och kanske delat på med ett par goda vänner!), David fick å andra sidan en kall pytteliten grönsakstallrik utan avokado för den var slut, sedan åt vi båda regnbågsforell med rostad potatis och var sitt glas vitt till. Underbart! Efter middagen satte vi oss i baren och drack rom respektive bourbon. Där pratade vi lite med Randy, en lokalbefolkning som var där för en bud Light. David frågade honom massor om valet och om hur han trodde det skulle gå, och han hoppades (på en ställd fråga) att Obama Care skulle plockas bort. Vilket han trodde skulle ske, om det blev en republikansk president (oavsett vilken av kandidaterna), för den straffade folk som inte ville ha sjukvårdsförsäkring, han själv till exempel tjänade för lite förra året för Obama Care, och då skulle ändå hans skattepengar gå till att betala andras sjukvårdsförsäkring. Vem som skulle bli nästa president visste han inte, men han hoppades på en republikan när vi frågade.

Det verkar inte som att det jättevanligt att han stötte på björnar (trots alla skyltar!), men han hade några historier om när en björn blivit väldigt närgången, bland annat när han och bartender Jon hade satt upp en all-you-can-eat-BBQ utomhus och det kommit en björn, men det var nog ett antal år sedan.

Efter vi suttit i baren var det dags att gå till vår lodge, men på vägen stannade vi för att njuta av stjärnorna, det var fantastiskt stjärnklar! Sedan gick vi in och bloggade lite, innan vi somnade. Trodde vi. Men, Kilian hade sin värsta natt på länge, så vi var vakna ganska mycket.