Kubaresan – dag 9

Vi väcktes klockan sex av väckarklockorna för att vi skulle lämna
Trinidad och åka tillbaks till Havanna. Vi åt frukost hos vår snälla
tant, som serverade:En tallrik frukt (mango, anannas och banan)
En varm macka med ost och skinka
En omelett
Gott Kubanskt kaffe (i termos, med en termos mjölk)
En lustig liten pepparkaka.
Bröd utan pålägg
Samt bananjouice (supergod!)

När vi skulle lämna henne tyckte hon att vi hade alldeles för hektiskt
schema, för man kan inte besöka Trinidad på bara två dagar, man måste
stanna längre! Minst fyra, tyckte hon!

Vi betalade henne 36 CUC (10 per p för middag, 7 för sju småflaskor
vatten, 1,5 *2 för öl till middagen, samt 6 för tvätten).

Bussens första anhalt var på en liten keramikverkstad som hållt till
på samma ställe i fyra hundra år, i samma släkt. De var otroligt
skickliga på att dreja!

Sedan stannade bussen på en sockerkvarn, där vi fick prova att dricka
(av oss) färskpressat sockerrör, vilket var oväntat osött. Där var det
också oväntat mycket försäljare som försökte kränga saker till
turister.

Vidare på resan mot Havanna stannade vi på Che museum och mausoleum i
Santa Clara, där vi fick lära oss mycket om Ches liv, och se många av
se saker som han hade med sig ut i krigen.

Tågattentatuställningen från Che Guevara

Tågattentatuställningen från Che Guevara

Många långa timmar i bussen senare, då de flesta i gruppen sov, eller
försökte sova, anlände vi till Havanna, och slogs av hur mycket folk
det var, och hur kommerciellt det var. Vi skiljdes här från vår snälla
busschaufför, och gav honom ett kuvert med dricks (10 CUC per p) som
tack för resan.

Vårt Casa particular var ett väldigt fint renoverat hus, med enkla
rum. Gruppen möttes upp efter incheckning för att gå till
handverksmarknaden, men i stort sätt alla behövde gå förbi en Cadeca
och växla pengar först. De Schweiziska tjejerna hade inget annat än
Mastercard, vilket visade sig vara ett misstag, för Cadecas kontor var
stängt, och bankomaterna tog Visa men inte Mastercard. Vi andra fick i
alla fall ut pengar, och Natalie satte tjejerna på en taxi till Hotel
Nasional som låg ca 15 min taxiresa bort (tillsammans med Sofia och
David, de två Australiensarna som skulle åka och hämta en väska de
lämnat kvar på Hotel Victoria där vi började gruppresan).

Havanna

Havanna

Efter detta valde vi andra bort hantverksmarknaden till förmån för en
kall drink på torget framför katedralen. Två drinkar senare gick vi
till vårt hem för natten för att byta om inför middagen. Vi hade
kollektivt valt att gå på en lite finare restaurang eftersom det var
sista kvällen (Natalie hade givit oss två förslag, och för en gångs
skull var hon helt neutral i vilket val hon tyckte vi skulle välja!).
Den finare restaurangen var så fin att herrar inte fick ha short på
sig, vilket ställde till det för David som bara hade kortbyxor med
sig. Som tur var kunde Sofia och David från Australien skänka oss ett
par jeans, och den andra David hade nästan tio storlekar vredare
midja, så med hjälp av ett skärp och en lång skjorta såg vi plötsligt
respektabla ut. Middagen var riktigt god, och restaurangen var typiskt
häfigt, med coola tavlor på väggarna, och hipp personal.  Under
deserten gav vi Natalie ett kuvert med dricks som vi samlat in (20 CUC
per p). Natalie sa att hon var väldigt glad över att vi hade varit en
så bra grupp, de senaste turerna med Cuba Adventures tour hade hon
haft aå konstiga och tråkiga turister att hon var glad att det
fungerat så bra med oss. Middagen förflöt väl, fram tills dess att vi
skulle få notan – den var nämligen helt felräknad. Inte bara första
gången, utan även efter att Natalien surt skickat tillbaks notan och
fått en ny, så stämde den inte heller. Tredje gången stämde den
däremot (i stort sätt), och vi kunde gå därifrån.

Vi gick ut och vandrade sakta längs den långa kajen mot gamla stan och
efter att vi suttit och pratat med gruppen ett tag valde vi att gå
hem, för vi skulle få en väldigt tidig morgon. Narrelle från
Australien uttryckte det så härligt på sin klingande australiensisk
engelska: “oh, so this is good-bye, good-bye?”. Vi tog ömt förväl av
resten av vår grupp, och förstås av Natalie med, och lovade att hitta
varandra på Facebook, samt att dela bilder med varandra över Internet.
Med detta avslutades en del av vår semester, och medans vi sakta gick
hem genom natten pratade vi om hur mycket vi såg fram emot en helt
annan typ av semester med start 05:30 nästa morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *