Kubaresan – dag 10

Santa Maria, Royalton – och så buttlern Ariel

Bryskt väckte väckarklockan oss klockan 05:30, och efter en kopp kaffe
tog vi våra väskor och gick till den plats som vi skulle bli
upplockade på, nämligen hotel Park Central. Enligt det SMS vi fått
från flygbolagen dagen innan skulle vi vara beredda att hämtas “06:30
and onwards” vilket kändes som att det skulle kunna vara litenärsomhelst, men bussen kom i stort sätt i tid – och vi var glada och
nöjda över att stå med på listan över folk de skulle plocka upp.

Flygplatsen som bussen tog oss till var en mycket liten
inrikesflygplats med en gate, en liten incheckningsdisk och en kärra
på vilken allas resväskor drogs ut av personalen när flyget landat och
tankats.

Gate 1 (av 1)

Gate 1 (av 1)

Överraskande nog fick vi kliva ombord ganska exakt två timmar efter
att bussen plockat upp oss, precis enligt SMSet faktiskt sagt. Planet
var rent, fresht och i vad vi kunde se god kondition, och det tog oss
på 55 minuter till en, om möjligt, ännu mindre flygplats. Där väntade
en buss som tog oss alla till våra respektive hotell.

Royalton, vårt all-inclusivehotell (enbart för folk över 18 år), hade
en stor och elegant uppfart och entré, och vi blev mötta av personal
som tog våra väskor och bjöd oss på ett glas annanasjuice. Det visade
sig dock snart att hotellet trodde att vi skulle anlända mycket senare
än klockan halv elva, och vårt rum v ar inte färdigt än, faktiskt hade
inte gästerna innan oss ens checkat ut än. Vår intensiva, men inte så
pålitliga buttler Ariel var mycket bekymrad men kunde först inte göra
så mycket. Efter ett par timmar fick vi ett tillfälligt rum men mindre
fin utsikt än det vi betalat för, där vi kunde lägga oss och vila lite
och duscha och så, i väntan på vårt riktiga rum. Ariel sökte upp oss
flera gånger, utan särskillt mycket nyheter, och till sist hade vi
själva listat ut att rummet borde vara klart runt klockan sex, så vi
gick upp till receptionen och letade rätt på Ariel som då överraskande
frågade oss om vi visste något om vårt rum. Efter tusen år fick vi i
alla fall hämtar våra väskor från det tillfälliga rummet – och vi
kunde vid halv sju stänga världen utanför dörren till vårt eget krypin
– nummer 508.

Tälten vid poolerna var upplysta nattetid

Tälten vid poolerna var upplysta nattetid

508an var ett stort rum, men en jättestor säng, en stor balkong, en
soffa, ett soffbord, några stolar, en platt-tv (med engelska kanaler –
hurra!) och ett badrum med både dusch och badkar. Utsikten var
strålande fin, med havet från hela vägen från längst till höger till
vänster.

Solen sken och temperaturen låg under tiden vi var där på drygt 30
grader varje dag. Vi bestämde oss för att avstå det av Ariel bokade
bordet på “Eggselence” och äta på den 24 timmars öppna snacksbaren i
stället.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *