Sida 20 – Paparoa, Northland

Det är faktiskt inte så läskigt som man kan tro att köra på ”fel” sida vägen, utan efter att ha sagt farväl till Brooke, Clint, Austin, Lily och lilla Heidi vid Goat Island klarade vi oss helskinnade hela vägen upp på den slingriga vägen till Brynderwyn med ett stop för att titta på de rosa fåren vid Warkworth.

Med oss fick vi bland annat ett fantastiskt fint tackkort från Austin, inne på sitt första skolår (Nyazeeländska barn börjar skolan den dag de fyller 5 år), vilket löd ”Emma and Dayyweyd, thank yuo for visutying uss” vilket förutom att vara oerhört sött är ett ganska bra exempel på kiwi-dialekten eftersom grabben ljudade fram de svåra orden ”David” och ”visiting” bäst han kunde =)

Vi snirklade fram över de svindlande, böljande kullarna – som ett subtropiskt skotskt högland ungefär – upp genom Northland till Kaipara district och svängde av den ”stora” vägen Highway 1 till ungefär lika stora Hwy 12. Ganska snart körde vi igenom min gamla skolby, Maungaturoto och efter det är det inte många minutrar innan man kör igenom lilla Paparoa (fast man får stanna till om man ska hinna se själva byn) och på andra sidan byn i ett litet litet hus på en liten liten kulle bor en liten liten tant som är min nyazeeländska värdmamma, Nana Quaife. Det lilla huset med den fantastiska utsikten över Kaipara harbour såg ut precis som vanligt och vi fick flytta in i mitt gamla rum. Nana bor inte ensam i sitt hus, där bor också den bossige katten Norman och fågeln Mango och nere vid skjulet bor extrakatterna, eller ”free range kittens” som Nana kallade dem, men de får inte komma upp till huset för Norman…

Vi tillbringade en förmiddag på Matakohe Kauri Museum, ett helt oerhört bra museum om nybyggartiden och Kauritimmer- och -bärnstensindustrin i Northland. Det är helt entréavgiftsfinansierat och bygger till stor del på volontärarbete (bl a, givetvis, av Nana Quaife) och det ligger väldigt mycket stolthet i båda de faktumen. Den som har vägen förbi, och det har alla som åker bil norrut från Auckland för det är inte en särskilt lång omväg från Hwy, rekommenderas ett besök!

Våra dagar i Northland tog oss också runt på små dammiga backroads och ned till byn Pahi som är känt för tre saker; sitt 1800-talshotell (hus är inte så gamla i NZ), södra hemisfärens eventuellt största fikonträd och en årlig regatta. Vi promenerade i den vackra kauriskogen och såg oss om i Maungaturoto med skola och affärer innan vi kramade Nana farväl och tog oss ned till Auckland för att invänta tisdagens flyg till Tokyo och Japan.

Paparoa store, som klippt ur en westernfilm

Utsikten från Nana's hus

Dorothy och Emma på Kaurimuseet