Sida 16 – Wellington

Ett halvt dygn innan vårt nattflyg till NZ gick fylldes tvrutan i hotellbaren där vi väntade på flyget av nyheterna om jordbävningen i Christchurch. På alla sätt betydligt värre än den i september förra året inträffade den mitt i lunchrusningen, ett skalv på 6,3 på Richterskalan bara 5 km ner i marken. Hela eftermiddagen och kvällen följde vi rapporteringen om skadade, döda och instängda människor och kollapsade hus – inte det största nöjet under resan. Våra tankar går förstås till alla dem som drabbats, och alla dem som jobbar så hårt med räddningsarbetet och att få stan någorlunda funktionell igen. Våra egna bekanta och bekantas bekanta i Christchurch har alla klarat sig oskadda, även om en del har fått hus och ägodelar kvaddade.

Efter en orimligt varm och fuktig kväll och natt gick tillslut planet 02:00 på tisdagen och vi landade i ett betydligt bättre tempererat Auckland som beräknat klockan 5 på onsdagsmorgonen; det är vad som händer när man passerar datumlinjen, man hoppar nästan ett helt dygn framåt! Genom köerna av alla strandade resenärer som försökte ta sig till Christchurch – flygplatsen där var stängd – tog vi oss fram till vårt plan till huvudstaden Wellington. I Wellington bor stora delar av familjen Taylor, vänner till familjen Wibom, och eftersom det var arbets- och skoldag blev vi efter skjuts hem till Rhys och Michelle ivägsläppta på stan. Wellington är en ganska kompakt och väldigt fin stad som visade upp sig från sin bästa sida för oss, bara sol och lagoma temperaturer i Windy & Wet Wellington. Vi promenerade på gatorna och besökte det nya landsmuseet Te Papa för att titta på Maorihistoria.

Till kvällen anslöt mamma och pappa Taylor och så var vi ett stort glatt sällskap som åt middag och hjälpte vår bedårande 8,5-åriga vän Madison med läxorna i stavning och Nyazeeländsk historia.


Madison i sin fina skoluniform

Comments are closed.