En natt i underjorden

Det finns ställen man övernattar på för att man behöver någonstans att bo och det är för långt hem och så finns det platser man övernattar på för ställets egen skull. Gruvsviten i Sala silvergruva är garanterat det senare, och i fredags åkte vi dit för att tillbringa en natt ensamma i underjorden.

Eftersom vi kom dit en fredagskväll, efter att sista guidningen för dagen hade gått, möttes vi av en guide i gruvdrängskläder som först utrustade oss med hjälmar och började med att berätta om gruvans långa och faktiskt fascinerande historia för oss. Man har brutit silver här sedan medeltiden och fyndigheten har varit bland världens silverrikaste, med en silverhalt i malmen på 1%, och periodvis har hela rikets ekonomi stått och fallit med vinsterna från gruvan. Den månghundraåriga gruvdriften, som stannade 1908, ändrade också landskapet vida omkring Sala, alla träd gick åt till gruvan där man tog sig fram genom berget genom att först elda på och sedan slå bort stenen, och 60 sjöar anlades för att ta hand om allt vatten som pumpades upp ur gruvan. I sin djupaste del är den över 300 meter djup, och den naturliga grundvattennivån ligger på 16 meter – hela resten av gruvan pumpades alltså ur kontinuerligt!

Sala Silvergruva, nere i gruvan

Karta över gruvan; Nere i gruvan; Hissen

Idag ligger vattennivån på ca 160 meter och pumpas med moderna maskiner, alldeles lagom för att man ska kunna se underjordiska sjöar nere på 155-metersnivån, där gruvsviten och Victoriasalen ligger. Vi fick en visning av hela 155-metersnivån, med gigantiska grottor efter silvermalmsklumpar som tagit decennier att hugga ned och forsla upp. Nu förtiden är golvet i gångarna snällt nog utjämnat med hjälp av grus och sand och både rullstolar och barnvagnar kan tydligen ta sig fram.  Nere i gruvan är det bara 2 grader varmt, jämt, men ett par av grottorna har fått dörrar och inredning och värmts upp till 18 grader. Den ena grottan är Victoriasalen, där man bl a håller bröllop och konserter, och den andra är gruvsviten, där man kan sova över!

Gruvsviten ligger i en lite bredare blindgång med en mindre gång i 90-gradersvinkel som fungerar som sovalkov. Vår gruvdräng dubbelkollade att vår lilla komradio var ordentligt inställd, hällde upp vinet, lämnade oss sin jättelika maglite, sa godnatt och tog hissen upp till marknivån. Vi var ensamma, 155 meter ned i berget!

Gruvsviten nere i Sala Silvergruva

Gruvsviten; Uppdukad vickning; Såklart var våra kompisar Elton, Lilla Vargen och Grodhästen med och åt ost!

Vi var båda två, men särskilt jag som är fruktansvärt mörkrädd, i förväg lite, lite nervösa för hur det skulle kännas att vara ensamma därnere med alla de långa mörka gångarna. Jag kan rapportera att det inte var ett dugg läskigt! Inte så att vi gav oss av ut i de helt oupplysta gångarna för oss själva eller så, men på promenaden de 150 metrarna bort till toaletten vid Victoriasalen var den galna känslan av att vi hade en hel gruva för oss själva störst.
I gruvsviten på det silvriga bordet med de silvriga stolarna under silverkristallkronan (ni anar temat) fanns ost, kex, vin, frukt och choklad uppdukat åt oss och vi sätt där nere i vår grotta och mös innan vi gick och lade oss och sov riktigt, riktigt gott.

Vår gruvdräng kom ned med frukostkorg åt oss på morgonen och pratade resor och gruvor och sten medan vi åt mackor och kaffe. Vi packade ihop våra väskor och återvände till marken och en strålande, frostig höstdag. I dagsljuset fick vi ytterligare en liten guidning av gruvområdet och strosade runt själva en stund innan vi åkte in till Sala och fikade på Johanssons.

Sala Silvergruva, gruvområdet

Jag och vår gruvdräng; Laven vid Knektschaktet som hyser hissen; Gruvområdet

På gruvområdet finns också ett STF-vandrarhem, Gruvfruns Bed and Breakfast. De har ett stort lantkök, ett fint sällskapsrum och fina sovrum, bl a ett med en stor himmelsäng, och såg ut som ett väldigt mysigt alternativ om man vill hålla sig ovan jord på natten!

5 reaktion på “En natt i underjorden

  1. Hahaha, jag får vara först på hela bloggen!!! Moahahaha! Jo, det lät trevligt men jag tror verkligen inte jag hade pallat där under jorden. Tror att jag hållit mig ovanför med himmelssängen…

  2. O vad coola ni är! Jag hade nog inte vågat testa men det måste ha varit en väldigt speciell känsla, ensamma i underjorden.

    • Vi var därnere i ganska precis 13 timmar, från lite före nio på kvällen till lite före tio på förmiddagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *