Cykling Bohusspåret 4: Hunnebostrand – Hamburgsund (typ)

Min fantastiska D började dagen med att åka och handla en riktig lyxfrukost som vi åt i solen utanför tältet medan de riktiga camparna, de med husvagnar, verandor och verandatält, började plocka ihop sina små hus för säsongen – som för mycket annat var det här sista helgen campingen höll öppet. Sedan började jakten på cykelslangen, först telefonledes. Cykeluthyrningen i byn hade inga reservdelar och inte heller bilfirmorna. Men från alla håll hörde vi samma sak som jag blivit tipsad om från bensinmacken föregående kväll: om någon har, så är det Gunnar i Bovallstrand. Ingen visste riktigt vad Gunnars affär hette eller hur man fick tag i honom, men säkert visste alla man frågade i Bovallstrand var han fanns om man bara frågade nere vid hamnen. D gav sig av på den friska cykeln för att försöka hitta denna mytiske man och avverkade på vägen ett par byggvaruhus, en otrevlig Statoilmack och en järnfirma som inte heller förde några cykelslangar. I Bovallstrand hittade han mycket riktigt Gunnars järnhandel med det mesta man kan behöva och, undanstuvad i en låda, utanför sin förpackning och förmodligen kvar av en ren händelse, en endaste liten cykelslang av rätt dimension! Snabbt packades tältet ihop, slang byttes och vi ägnade oss istället åt att vara turister i Hunnebostrand.

Hunnebostrand vinner nog priset som ’charmigaste samhälle’ vi besökte med en känsla av att vara både en sommarstad och en vacker plats där folk faktiskt bor. Om jag skulle hyra ett sommarhus på någon av platserna vi cyklade förbi blev det nog här. Glass att äta som lunch nere på bryggan hade de också och så mycket rea att vi blev tvungna att shoppa lite mer kläder som fick spännas utanpå de ganska svällande packväskorna. Men ganska snart rullade vi åter iväg norrut mot dagens ganska närliggande mål, D’s kusin utanför Hamburgsund.

Vägen mellan Hunnebostrand och Hamburgsund är inte så värst lång, ca 20 km, och inte så högt trafikerad på en lördag i augusti. Efter Sandbäck svängde vi väster ut på en liten mindre väg i vacker slinga runt Heestrand, där det också finns ett vandrarhem, innan vi hittade den lilla, lilla skogsvägen ut till kusin H. En mycket trevlig kräftskiva med bl a tokiga västkustiska kräftor – som inte har vett att bli röda när de koks – följde efter en efterlängtad dusch.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *