Cykling Bohusspåret 3: Lysekil – Hunnebostrand

Dag 3: Lysekil – Hunnebostrand
Efter frukost cyklade vi ut till Stångehuvuds naturreservat en liten bit längre ut på udden och promenerade där på en mycket vacker och intressant plats man absolut inte bör missa om man har vägarna förbi Lysekil! Mjuka granitkullar blandade med minnen av stenhuggarindustrin och med skärgårdens rörliga landskap av kobbar, vågor och segel som kontrast måste göra det till en beundransvärd plats oavsett väder. I vårt fall var vädret en solig blåst och vågorna kraschade upprört mot klipporna nedanför.

Att man är på cykelsemester betyder att man har ett ganska begränsat packutrymme. På våra cyklar hade vi varsin sadelväska på 70-100 liter var med tält och liggunderlag spända ovanpå och varsin styrväska för värdesaker och mindre saker vi ville kunna komma åt under färden. Om man har med sig full campingutrustning blir det ganska trångt, vilket inte hindrar att man kan shoppa på vägen och bygga på höjden! I Lysekil hittade vi en bok- och cdaffär med utförsäljning som vi förstås inte kunde låta bli, och en av klädaffärerna fick också ett besök sen vi kommit på att vi nästa dag skulle på kräftskiva hos D’s kusin H och därför önskade oss rena och presentabla kläder. Den här veckan, den näst sista i augusti och tydligen den sista på sommargästsäsongen, hade så gott som alla sommarbutiker i alla samhällen 50-70%-ig rea på skor och kläder. Nästa gång tar vi bilen och en välfylld plånbok.

På vägen mot Hunnebostrand mötte vi ett par tyska cyklister med fler mil i benen än vi – 50-90 kilometer om dagen snittade de och var på väg från Tyskland till Langvik i Norge. Faktiskt kändes det ganska skönt att ha en lugnare takt och en kortare väg, även om det lät spännande att vara ute på riktig långcykling.
Bohusspåret fortsatte norrut och vi med det, precis som förut ibland på småvägar och ibland i väggrenen på landsvägarna. På en lite mindre väg ca sex kilometer från Hunnebostrand hände det oundvikliga – D’s cykel fick punktering! D’s intuition hade fått oss att inhandla en pump bara timmen innan och lagningsprylar hade vi förstås med oss. Hålet visade sig vara en lång rispa, så vi täckte det med flera lagningslappar och satte oss att vänta på att limmet skulle torka, vilket det gjorde oerhört långsamt innan vi försökte oss på att pumpa upp slangen igen. Det fanns en del andra märken på slangen också, förmodligen efter ett gruskorn som tagit sig in i däcket, men inget av dem var tillräckligt djupt för att oroa sig för – trodde vi.

Lagom till att vi meckat på däcket på hjulet igen hördes ett mycket distinkt pysande från ett nytt ställe på slangen och det var bara till att börja om. Eftersom vi nu började misstänka att slangen inte var i bästa skick ens från början och kanske inte gick att laga alls gav jag mig av ned till Hunnebostrand för att leta efter en ny slang, om det fanns någon att hitta kvart i nio på en fredag. Efter de kanske snabbaste sex kilometrarna på hela cyklingen såg jag med en känsla av lättnad Shellflaggorna hänga livlösa över macken nere i byn – en känsla som snabbt försvann när den mycket vänliga föreståndaren förklarade att cykelslangar, nej det hade de verkligen inte…kanske i Smögen, men där var det nog inte öppet på helger i alla fall… Med något slokande tonfall ringde jag D för att berätta om slangbristen och höra om han fått någon ordning på slangen, vilket han inte hade. Jag slog upp tältet på den lilla och rätt trevliga campingen innan jag gav mig av igen för att möta D, som nu promenerade med sin plattdäckade cykel i den ganska svala och mörka natten. Det var gräsligt besvärligt när det inträffade, men såhär i efterhand är promenaden på de väldigt tysta småvägarna under en fullmåne så stark att vi kastade skuggor på vägen ett av de starkaste minnena från cykeldagarna.

Bra att veta om sträckan

Tja, inte bara den här sträckan, men all cykling: tiden då man kunde handla cykelslangar på bensinmackar och järnaffärer är förbi, ta med extra från början!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *