Cykling Bohusspåret 2: Malö – Lysekil

Dag 2: Malö – Lysekil
Morgonen efter var vädret blåsigt men soligt och vi fortsatte upp över Malö till Handelsman Flincks handelsbod – jo, det här är Maj på Malös Malö, och vill man finns det nog tillfälle att uppleva många Taube-relaterade platser. Själv fick vi en lätt överdos av Taube i Taubehuset på Liseberg veckan innan och valde att notera den omsjungna platsen men att inte mer än stanna till. Rasta gjorde vi däremot vid den fina kyrkan i Dragsmark, en plats med lång och fascinerande historia som vi hade den stora turen att få berättad för oss av en munkklädd farbror som just hade visat kyrkan för ett större cykelsällskap från Holland. Väl värt ett besök, men kyrkan är inte öppen så ofta så det lönar sig nog att kontrollera besökstiderna i förväg. Själva smet vi helt enkelt in när vi såg att det var guidning på gång i klosterruinen och blev varmt välkomnade av munkguiden.

Vägen ned till Fiskebäckskil är inte mycket att skriva om – kanske cykeldagarnas tråkigaste. Vi cyklade i motvind och lätt uppförsbacke mest hela tiden kändes det som, på väggrenen av den vältrafikerade vägen. Att cykla på de mer trafikerade vägarna känns inte farligt, bilisterna är skygga för cyklister och lämnar gott om utrymme, men det är trist eftersom man måste cykla efter varandra och hålla sig till en mycket smal vägremsa för att inte vingla ut i trafiken. Ofta finns det ingen ordentlig väggren alls, utan man cyklar på själva körbanan och ser betydligt mer asfalt och vita streck än natursköna vyer. Vi var dock glada att vi inte hade med oss barn, som en familj vi cyklade förbi i en backe på just en sån väg, jag hade varit duktigt orolig för stabiliteten hos en 8-åring i lång uppförsbacke när lastbilarna körde förbi.

Fiskebäckskil är en riktigt vacker liten ort med kullerstensgator och vita hus som nästan ligger ovanpå varandra, mycket västkustskt. Vi lagade mat på vårt kök nere vad stranden och tog sedan båten, som tar människor och cyklar men inte bilar, över till Lysekil. Dagens cykling blev inte så lång men vi hade inte bråttom någonstans.

I Lysekil lyxade vi och bodde på vandrarhemmet Strandflickorna. Det var precis som jag alltid har föreställt mig att det känns att bo på pensionat, ett fantastiskt ställe som vi varmt rekommenderar! Vi bodde i rum 17, ett litet blårutigt rum med vita fluffiga lakan och egen balkong ut mot vattnet. Därinne låg vi på natten och hörde vinden vina, belåtna med att den inte kunde hålla oss vakna genom att ruska om väggarna!

Bra att veta om sträckan
Färjan från Fiskebäckskil till Lysekil hör till Västtrafik och betalas med VT-biljetter eller -kort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *