Flyga med tvillingar (eller flera barn under två)

För ett par år sedan skrev jag ett inlägg med några tips om att flyga med en bebis. Det var när vi hade varit i USA, Berlin och Mallorca med K och samlat på oss några erfarenheter. Alla de punkterna gäller förstås för alla bebisar, men nu när vi har J och L också så tänkte jag komplettera med några tips om att flyga med fler än en bebis som är under 2 och som alltså får åka i knät.

  • På ett flygplan sitter man oftast i ”uppbrutna” rader, t ex 3 + 3 eller 2+3+2 med gångar mellan. På varje sådan sektion finns det bara en syrgasmask extra, dvs för tre säten finns det fyra masker. Det betyder att det inte får sitta två barn som inte har egna säten på en sådan radsektion – man kan alltså inte boka två vuxenplatser bredvid varandra och ange att båda vuxna ska ha med sig ett spädbarn i knät. Istället får man boka på olika rader eller på säten på varsin sida gången eller liknande. När vi har flugit har det gått bra att sitta bredvid varandra förutom under start och landning så om man är ett större sällskap eller om man träffar en vänlig själ som vill byta plats så kan man kanske sitta bredvid varandra under själva flygningen.
  • Om man behöver flyga med två bebisar som ensam vuxen kan man på många flygbolag göra det genom att ha en i knät och boka egen plats åt den andra och låta den åka i sitt babyskydd. Läs på flygbolagets hemsida och se vilka regler som gäller, för det här är nog ett ganska ovanligt scenario så kundtjänst vet kanske inte vad som gäller. Jag vet en mamma som fick bestämt nej från en kundtjänst som menade att man måste vara en vuxen per spädbarn, medan det står tydligt på det flygbolagets hemsida att man kan resa med två spädbarn om det ena har egen plats.
  • En bebis kan man ofta bära genom flygplatsen men med två kan det bli tuffare med stora flygplatser och handbagage. På en del flygplatser, t ex Stockholm Arlanda, Göteborg Landvetter och Köpenhamn Kastrup, har de lånesulkys när man flyger ut som man lämnar när man har kommit fram till gaten. Kommentera gärna här nedan vilka du känner till som har den servicen och gärna om du känner till någon som har lånevagnar i arrivals när man stiger av planet, eller flygbolag som låter småbarnsföräldrar ta med vagn fram till gaten och hur man får tillbaka den! Man kan också packa bärselar i handbagaget så att man har händerna fria för handbagage eller storasyskon på den ibland oändliga promenaden till bagagebandet (I’m looking at you, Palma Mallorca…). Ett alternativ är sulkys som är så små att man kan ta dem som handbagage, men jag känner inte till någon tvillingvagn som är så liten.

Det var några specialflygtips för dem med flera små barn, lämna gärna fler tips i kommentarerna så uppdaterar jag med dem!

 

 

Weinheim dag 5 – en promenad i staden

Dagen började med ett jättestort åskväder, som främst Emma och David vaknade av. K hade ju somnat så sent igår att vi trodde han skulle sova länge, men strax efter sju vaknade han, pekade på hörnet av rummet där alla nya spännande leksaker fanns, och sedan var dagen igång. Frukosten kom igång lite väl sent, så den blev ett stort skrikkalas. K vägrade äta sin gröt, J grät för att K var ledsen, och L lyckades magiskt nog somna mitt i kaoset. Varpå K klättrade ner från sin Stokke-stol och satte sig nära henne och började sparka hårt i golvet med benen. Det är inte lätt att vara småsyskon, men det är inte heller lätt att vara K. Eller hans föräldrar.

Till slut var allt packat, alla påklädda, nedstoppade i vagnar, vi har både Bugaboon till tvillingarna och K röda med oss – och vi gav oss av. Första stopp: Werner Heisenberg Gymnasium, där D gick i skolan en gång i tiden. Där gick vi in på skolgården och tittade oss runt. Sedan gick vi vidare, runt hörnet och förbi Volksbank Weinheim och uppåt mot huvudgatan – men på vägen hittade vi en tygaffär, Stern Depot! Där gick vi in, och handlade så länge att K tröttnade så K och D gick och tittade på minnesmärket för fallna soldater under första och andra världkriget. (Dock är texten bara fallna soldater under världskriget 1914-1918 och världskriget 1939-1945.)

Sedan gick vi och åt lunch, äntligen Flammkuchen! När vi ätit gick vi till en galleria för att byta blöjor. Där fanns lustigt nog gratisblöjor från DM som man fick ta och testa. De hade till J och L, men Ks storlek var slut.

Vi vandrade huvudgatan fram till Marktplatz och sedan upp till slottet som numera inhyser stadens rådhus. Vi hittade en lekplats i ett hörn av slottsparken där K kunde leka. Det dök upp en yngre tjej som också lekte på lekplatsen – så när hon bytte från en attraktion till en annan följde K efter – och när han bytte följde hon raskt efter, som ett litet Följa John där deltagarna låtsas ignorera varandra.

Sedan kaffe, vatten och glass på ett väldigt posh café i slottsparken. Det är mycket varmt här – åtminstone 30 grader. Hemma i huset känns det alltid svalt att gå in i badrummet och där står termometern på 27 eller 28.

Därefter gick vi en liten bit till, innan vi började gå hemåt. K började bli väldigt sömnig och klockan var över 15, så vi vågade inte låta honom sova – så David bar hem honom via ett stopp för att proppa i oss björnbär och stoppade honom i ett avsvalkande bad, medan Emma handlade lite kvällsmat på Rewe. Vid kvart över fyra, med en betydligt svalare Kilian och David var det dags för tvillingarna att äta, Emma att sitta ner, David att äta något salt och Kilian med, så det blev en chipspaus.

Sedan babblarna för Kilian och David medan tvillingarna och Emma badade.

Vi packade ihop oss igen och gick ut på kvällspromenad och alla tre barnen somnade i sina vagnar! Ljuvligt! Vi tog tillfället i akt att äta stora glassar upplaga som spaghetti i den varma kvällen, och eftersom lyckan höll i sig satte vi oss på Markt platz som vanliga människor – må vara vanliga människor med tre barn i vagn – tog en drink och läste lite medans barnen sov gott.

Sedan drog vi oss sakta hemåt, och väl hemma bar David upp K till sin säng. Sedan gick David ner till nedervåningen igen, och så någon gång vaknade K. Tre timmar senare somnade han om i Emmas säng. Tvinsen vaknade inte så mycket av allt larm vilket var väldigt skönt. En otroligt skön kväll tog en helt annan riktning genom att K vaknade men det är, som vi brukar säga, inte så lätt att vara K alla gånger. Eller hans föräldrar.

Weinheim 4 – Framme!

Dagen började med att vi vaknade, gjorde i ordning tvillingarna och matade dem lite innan vi väckte K. Frukosten var jättebra, vi satt ute och överallt vi går väcker tvillingarna uppmärksamhet. Emma och K tog en lång ”itta-oa”-session runt gräsmattorna så att K nästan föll omkull av skratt. Itta-oa tror vi betyder ”springa litegrann” (itta) och ”stopp” (oa), en lek de gör på förskolan. K springer den helst runt runt träd, bord, fåglar och annat.

Till slut hade vi packat ihop allt och stuvat in allt i bilen, eller David stuvade medan Emma och K sprang lite mer. Tänk, om ett par år kan barnen springa med varandra och vi kan stuva bilen dubbelt så fort!

Goslar är en helt otroligt pittoresk tysk liten sagostad med gamla, låga hus. Många är korsvirkeshus, men väldigt många har fiskfjällsfasad av skiffer! Tusentals små skifferskivor överlappandes på små och stora hus. Vi strosade omkring, handlade barnkläder på C&A eftersom det är för varmt för över hälften av barnens kläder som vi har med oss. På ett kafé åt vi goda sallader och tog med oss 80% av Ks chicken nuggets med pommes i en låda – han är inte så mycket för att äta, gossen. Efter en promenad runt gamla stan och ett blöjrace hoppade vi in i bilen och åkte.

Och åkte, och åkte, och åkte. Det känns som att hela autobahn är en byggarbetsplats just nu, otroligt jobbigt att köra i extrasmala filer på extrasnabb motorväg…runt Hamburg såg vi åskväder i horisonten och ibland regnade det på oss.

Vid ett tillfälle tog vi en paus i en liten by, Hesslar, precis bredvid A5:an, för att tvinsen skulle få sträcka på ryggarna och K skulle få lite frukt. Först stannade vi på en liten parkeringsplats utanför byn, och där stod även en husbil uppställd. De finns lite här och var, vi såg ett antal längs vägen till Celle igår också, och är arbetsplatsen för prostituerade. Det känns som en osäker plats att jobba.

Till slut var vi ändå framme i Weinheim och hittade in till Ferienhaus Fieger på Tannenstrasse där vi möttes av våra värdar Michael och Tina och deras döttrar Nelly och Samone. Huset är väldigt snirkligt och prångigt och har en brant trappa från köket upp till vardagsrummet och också vansinnigt varmt men det är det ju ute också så inte så konstigt. Vi fick en genomgång av huset och bestämde oss för att sova allihop i det som egentligen är barnrummet. Där har vi nu två 90-sängar och tre spjälsängar, J och L fick varsin den här gången eftersom det finns två på plats. Huset är ett korsvirkeshus från 1600-talet och familjen Fieger bor i det andra huset som delar samma lilla gård.

Att åka bil med alla småttingar har gått tacksamt och oväntat bra. Bebisarna sover eller roar sig med de leksaker som sitter fast i deras babyskydd och piper, sin vana trogna, i princip bara när de vill ha mat. K är en riktig liten hjälte som är ganska glad hela tiden fastän det måste vara oerhört tråkigt för en tvååring. Mycket mer än sexmånaderstvillingarna behöver han bli underhållen och den förälder som sitter bak får prata och leka med bilar och peka ut spännande bilar och kossor utanför fönstret. Och sjunga om Per Olssons bonnagård – K kallar sig själv för ”Ila” och refrängen går, som alla vet, ”Ila Ila ooo”! Om han själv får välja så är djuret alltid en gris, men sjunger duktigt med även om hundar och hästar och katter och får (jätteroligt att säga BÄÄÄ) och kor och traktorer osv. Patty cake, Imse vimse och andra rörelsesånger är också underhållande ett litet tag och sista timmen till Weinheim tittade han och J på Nicke Nyfiken på iPaden.

Weinheim 3 – på väg söderut

Frukost på färjan med grinig K – en frukost som var kaos för köket, inga kaffemuggar, de tog för lite betalt, dåliga smörgåsar och allmänt en ganska bleh frukost.

Sedan gick vi upp på däcket och tittade på Kiels hamninlopp innan vi gick till hytten och packade ihop saker. Emma bar ner första vändan med väskor medans David hade alla barn kvar i hytten. Eftersom hissarna till bildäck öppnar när båten förtöjt och vi sprang två vändor var vår bil ensam kvar när vi kom ner. Snabbt rattade vi oss ut ur båten, ut ur Kiel och ut på motorvägen.

Vi pausade i Garlstorf och tittade in i en keramikaffär där vi handlade några souvenirer och åt lunch på en mycket mysig bierstube, Restaurang Waldklause. Hade ingen cash och kortbetalningen funkade inte, så vi fick åka till grannbyn där vi tankade och tog ut euros, för att sedan åka tillbaka och betala. Nästa stopp var Celle – en mycket pittoresk stad där vi tog en promenad runt stadskärnan, fikade och tittade länge länge på den spännande vattenfontänen som sprutade ur gatan.

Sedan körde vi till Goslar där vi bokat rum på H Plus Goslar. Ett till det yttre ganska trist ställe som visade sig ha stora, bekväma rum och en helsjysst frukostbuffé! Det tog lång tid för Kilian att somna och David vandrade runt i byn med honom i vagnen, medan Emma roade tvillingarna som sovit lite väl mycket i bilen.

Tillslut somnade alla tre barnen och vi vuxna fick äta ost- och skinksallad och märkliga popcorn från Penny Markt till middag.

Tyskland dag 2 – på Landet och till färjan

Dagen började med att föräldrarna och tvistar vaknade i attefallshuset, medan K sovit i farmor och farfars hus. Vi gick upp, och mötte då K som redan hunnit äta en överraskande stor frukost, hunnit mata farfars semitama fiskmås Hubbe flera gånger, lekt i sandlådan, busat på gräsmattan med kusin E som också är på besök just nu, ritat med kritor och gjort mycket annat. Då var klockan halv nio.

Vi åt frukost, och sedan åkte vi till Sundhammars badplats för att bada. Tvillingarna blev hemma med farmor. Väl påklädd sin UV-dräkt, vågade K doppa ena stortån i vattnet. Inte mycket mer än så. Han var ganska grinig när vi åkte därifrån, kanske för att hans föräldrar missat klockslaget då han vanligtvis har en fruktstund och klockan hade dessutom hunnit passera hans vanliga lunchtid. I bilen påväg tillbaks somnade han. Skräck! Han fick sova ungefär 20 minuter (vilket fördelade sig som så att det var 2 minuter under bilfärden, och 18 minuter efter att vi kommit fram).

Sedan åt vi lunch, packade ihop oss och åkte vid tre-bläcket mot Stena-terminalen för vidare färd emot Kiel.

Vi kom ombord båten runt klockan 17, och tog då tvillingvagnen upp till hytten. David har ryggskott och därför försöker vi undvika att han ska bära alltför tunga saker. Vi lastade ur alla barn och sedan gick David ner med vagnen till bilen igen och hämtade i stället bärstolen, eftersom vi insåg att det skulle bli oerhört osmidigt att rulla omkring vagnen ombord. När man möter folk i korridorerna får de trycka sig platt mot väggen för att vi ska komma förbi.

Vi åt en ganska liten middag på restaurangen med fantastisk utsikten över fören på båten, och vi hann dra ut på middagen så att vi fick se avfärden. Spektakulärt när kaptenen först skjuter hela båten rakt i sidled och sedan vänder den om ett halvt varv runt sin egen mittpunkt.

Därefter shoppade vi i taxfree (?) shopen ombord, och styrde mitt minidiscot. K var blyg och ville bara stå och titta på, fram tills dess att det blev ett långt barntåg lett av en av ledarna, så David och K anslöt. Därefter ville han inte riktigt lämna scenen, utan stod i ett hörn och tittade storögt på tills dess att alla barn fick ballonger. Då ville han också fram och han fick en mellanstor mörkblå ballong som var kul att leka med till musiken.

Under allt larm och musik och barnskrik somnade både J och L i Emmas famn. Vi gick tillbaks till hytten nattade även K, och Emma gick ut och tittade på båten själv, shoppade lite mer och beundrade solnedgången uppifrån soldäck. Sedan byttes vi av och David gjorde samma tur.

Hytten, familjehytt 9810 utan fönster, är mycket liten. Det är fem kojer, men väldigt lite golvutrymme. Familjedelen av det är att den, och ena underslafen, är 30 cm bredare än en vanlig hytt. Och då ska vi få plats med en liten spjälsäng åt bebisarna också! Kilian tycker att badrummet är roligast, men det finns inte jättemycket i hytten som är så roligt så det kanske inte är konstigt.

Weinheim 2017 – Prolog

Det är dags för vår första längre resa som trebarnsfamilj! Vi och den stora Sharan-bilen ska ta oss ned till södra Tyskland för en vecka i regionen Baden-Würtemberg, men för att det inte ska bli alltför mycket bilåkande har vi delat upp resan i flera delar. Först åker vi till Landet på västkusten och hälsar på Davids föräldrar ett par dagar. Sedan tar vi färjan från Göteborg till Kiel, och därifrån är det ca sju timmars körtid ned till Weinheim. Vi stannar ungefär halvvägs, i den lilla staden Goslar, för att inte behöva åka så långt på en dag. Egentligen tänkte vi åka så långt som kändes bra och sedan bara hitta ett hotel längs vägen, men kvällen innan avresa fegade vi ur och bokade ett hotell. Vår första semester som “storfamilj” är tillräckligt spännande ändå! Inför resan har vi lånat en takbox och gjort vår familjebuss ännu större. Inte för att vi måste ha utrymmet, men för att det gör allt mycket enklare om man kan packa ur framförallt tvillingarnas vagn utan att köra fullskaligt tetris varje gång. Och lite för att vi måste ha utrymmet. Vi har med oss babysäng, babystolar, leksaker… rätt så gott om grejer men varför inte? Vi har en skitstor bil. Med takbox.
Vi kom ned till västkusten en söndagsförmiddag efter att ha åkt kvart i fem från Ekerö och ätit frukost på ett riktigt sunkigt McD i Jönköping. I Myggstaviken blåste det styv kuling, vilket inte hindrade kusin Eden från att bada från bryggan, men Kilian kunde knappt gå i vinden. På måndagen blåste det också kuling, och vi lämnade alla barn hos farmor och farfar och Eden och åkte och handlade en veckas förråd av blöjor och barnmat – vi vet att de sannolikt har samma multinationella märken där som här, men så kul är det inte att leta så vi handlade på hemmaplan.

Flyga med bebis – några tips

Baby K var ca åtta månader när vi åkte till USA, och följdaktligen ca 9 månader när vi kom hem igen. Här är några tips kring att planera en lång flygning med ett så litet barn.

  • Om du lyckas boka en plats med babysäng, kontrollera gränserna för hur den får användas. På de 3-4 flygbolag jag har kollat är gränserna ganska låga, 9 kg / 72 cm / 9 månader (åldersgränsen är gissningsvis för att det är enklare att kolla barnets pass än att mäta och väga det ombord).
  • Kolla annars om du kan få tag på en plats med extra benutrymme, så att du kanske kan låta barnet sitta på golvet och leka ibland. Tyvärr är de här platserna såklart de första som bokas av folk med långa ben, och de är också ofta platser vid nödutgångar, där man inte får sitta med barn.
  • Även om man FÅR resa med barn under två år i knät även på långflygningar så tyckte vi alla gånger att det var värt att låta K få ett eget säte (särskilt som att vi inte fick varken extra utrymme-platser eller någon babysäng). Direktflyget Arlanda – Oakland tog 10 timmar, ganska lång tid att ha ett barn i famnen på en liten yta, särskilt när man ska äta osv. Vi valde platser i mittenpartiet och hade K och hans babyskydd mellan oss.
  • Ta med tillräckligt med kläder, mat, blöjor osv i handbagaget för att klara inte bara resan utan även en eller ett par dagar utan ert eget bagage. Särskilt om ni ska mellanlanda någonstans innan ni kommer ända fram. Missade anslutningsflyg, förseningar, inställda flighter…det händer hela tiden att flygresor plötsligt blir 24 timmar längre än vad som står på biljetten och flygplatser har inte världens utbud av babygrejor.
  • Ha med en hel del leksaker att roa barnet med och knyt fast dem i långa snören så att de går att fästa i dig eller babyskyddet. Att försöka knö sig ned på golvet under grannens flygstol för att hämta tappade/kastade grejer är rätt jobbigt. För alla.
  • Var beredd på att stå, gå och leka typ hela flygningen. Ny miljö kanske = bebis som inte alls beter sig som den brukar eller sover när den ”borde”. Å andra sidan kan bruset från flygplanet göra att barnet somnar lättare, ungefär som torktumlarljud när de är riktigt små. Isåfall får man en lugnare flygning och en tuffare första dag på resmålet…
  • Ha flaskor med vatten eller vad barnet nu dricker färdiga för start och landning så att bebisen får hjälp med tryckutjämningen. Empiriska studier säger dock att lite större barn, kanske 2 år och uppåt, verkar ha jobbigare med trumhinnorna än de riktigt små, jag tycker att det brukar vara de lite större små barnen som skriker högst medan bebisarna klarar sig rätt bra. Men det kan vara tillfälligheter med de barn jag har flugit med eller sett flyga.
  • Regeln om att allt tar hundra gånger så lång tid med barn gäller även för resor…utom möjligen säkerhetskontrollen, titta nog efter ifall just den flygplatsen du flyger från har en egen genomgång för barnfamiljer, det börjar bli nästan vanligt!

Dag 36: Hemresa San Francisco – Stockholm

Vi gick ut i den lite kyliga morgonen för att leta frukostkafé, hotellets som vi ätit en tidigare dag var fin men i dyraste laget. Först gick vi ned för gatan. Sedan gick vi upp för gatan. Hängde utanför hotellentren för att använda hotellets wifi till att kolla Yelp. Då kom den fantastiske hotelldörrvakten fram och frågade vad vi behövde hjälp med och skickade oss till en mycket mysig, mycket fransk bistro i Nob Hill med rejäla café au lait-baljor, jordgubbspannkakor och, förstås, croissanter.

Till slut hade vi fått ned allt i sina väskor och dörrvaktsmannen tetrisade in dem i bakluckan betydligt tightare på första försöket än vad vi har lärt oss att göra på fem veckor. Men så har han övat i fyrtio år på det också. Eftermiddagstrafiken genom San Francisco och Oakland var som väntat inte jättesnabb, men vi var ute i så god tid att vi tog en sväng på ett Target och handlade star wars-souvenirer och lite tidsfördriv till Kilian för den stundande 10-timmarsflighten. Bilen tankades och lämnades tillbaka till Hertz, en väska glömdes på transitbussen och återficks efter en heroisk spurt av David när bussen kom tillbaka på nästa varv, köerna till incheckning och säkerhet var förutsägbart långa, och tillslut var vi inne vid gaten. Som meddelade att planet var två timmar sent.

Att flyga från Oakland är lite som att flyga från Skavsta, fast med amerikanska mått – terminalen vi flög från hade en liten bar och en automat som sålde mazariner. Så vi tillbringade större delen av väntan vid gaten och pratade med våra nyvunna bekantingar Kim, hennes man Kevin och deras son Kaden, som är exakt en månad äldre än Kilian. De var på väg till Stockholm för en tvåveckors semester uppdelad med en vecka i Stockholm och en i Köpenhamn. I slutet av mars. Jag antar att vi inte är de enda som först bestämmer var vi ska åka och sedan ser efter när vi har möjlighet i tiden att göra det…

Så var äventyret slut för den här gången, och hemma på Ekerö hade det hunnit bli vår medan vi var borta 🙂

Dag 35: Petaluma

Vad gör man en söndagsförmiddag i San Francisco? Samma som en lördag i Santa Barbara, åtminstone om man är i stadsdelen Cows Hollow. Gör sitt yogapass och äter raw food brunch i sina träningskläder-man-har-efter-träningspasset-kläder, alltså. Cows Hollow var i övrigt en fin stadsdel, många Edwardianska och Victorianska town houses och mysiga affärer. Vi lyckades ha tagit en lunchplats under tak precis till en rejäl regnskur och åt paj och tittade på folk.

Efter lunch var det dags att knappa in Petaluma i GPS och sikta ca en timma norrut. I Petaluma har podcasten This Week In Tech, TWIT, som David har lyssnat på i många år, sin studio och den här dagen ska han dit och vara publik vid inspelningen! Det var mer trafik än vad vi kanske hade trott men några minuter i tre släppte jag och K av honom utanför ”the Brick House”. Eftersom det ösregnade åkte vi vidare till köpcentret för att hinna med lite shopping innan vi åker hem imorgon. Jag har en hel jobbgarderob att utrusta och David en hel hemmapappa-garderob! Det har inte blivit mycket klädshoppande av under resan hittills förutom souvenir-tshirts, det har liksom inte varit fokus. När K vaknat började vi med beställningsjobbet – två par Vans i specificerad färg och storlek till min systerson. Det är så enkelt när någon annan har specat vad man ska handla, bara gå in i butiken, haffa en personal och be dem plocka fram dem 🙂 kanske ska satsa på det där med personal shopper till nästa säsong?

Mitt i shoppingen hämtade vi David, fortsatte shoppa och åkte sedan in till Petaluma och åt middag på en mexikansk restaurang. Återvände till SF via Golden Gate Bridge för sista natten på hotellet.

Dag 34: San Francisco

Eftersom det var lördag var både JJ och Andrew hemma från jobbet men skulle jobba en del hemifrån, så när vi väl hade vaknat så inväntade vi Ursula och åt sedan en ordentlig pannkaksbrunch och videochattade med våra föräldrar som allihop var i Myggstaviken. Drama utbröt under brunchen då JJs föräldrar, mycket strikta och mycket koreanska föräldrar, visade sig oannonserade vara i San Francisco och tyckte att de skulle träffas. Föräldrarna som inte känner till att hon har en pojkvän, utan tror att hon bor ensam på hotell när hon åker till SF för att jobba. OjOjOj kan det sammanfattas!

Runt vanlig lunchtid lämnade vi familjen Reitter och körde tillbaka till San Francisco city där vi hade tur och fick checka in tidigt på vårt hotell, Hotell Omni, i finanskvarteret. Kilian fick en liten ryggsäck med pyssel i av receptionspersonalen och oj vad han tyckte att de tecknade barnen på utsidan av den var fina!

Efter att ha bytt om och stökat runt lite med våra väskor promenerade vi iväg för att hälsa på Davids barndomskamrat Mattias som bor i SF. Vi gick ut och åt lunch och hängde sen i hans lägenhet, riktigt härligt att bara sitta och prata med folk när vi har varit ute och upplevt saker så länge. Kilian fick leka med ”storbarnsleksakerna” i lägenheten, många uppskattades men mjukisdjur ligger verkligen högst på listan över jätteroliga saker just nu!

Så småningom promenerade vi hemåt mot hotellet igen men först ned till kajen runt tullhuset så att vi kunde se ljusspelet på Bay Bridge. Vi gick ut på pir 14 och fick en fin kvällsvy över San Francisco från vattensidan.