Weinheim 2017 – Prolog

Det är dags för vår första längre resa som trebarnsfamilj! Vi och den stora Sharan-bilen ska ta oss ned till södra Tyskland för en vecka i regionen Baden-Würtemberg, men för att det inte ska bli alltför mycket bilåkande har vi delat upp resan i flera delar. Först åker vi till Landet på västkusten och hälsar på Davids föräldrar ett par dagar. Sedan tar vi färjan från Göteborg till Kiel, och därifrån är det ca sju timmars körtid ned till Weinheim. Vi stannar ungefär halvvägs, i den lilla staden Goslar, för att inte behöva åka så långt på en dag. Egentligen tänkte vi åka så långt som kändes bra och sedan bara hitta ett hotel längs vägen, men kvällen innan avresa fegade vi ur och bokade ett hotell. Vår första semester som “storfamilj” är tillräckligt spännande ändå! Inför resan har vi lånat en takbox och gjort vår familjebuss ännu större. Inte för att vi måste ha utrymmet, men för att det gör allt mycket enklare om man kan packa ur framförallt tvillingarnas vagn utan att köra fullskaligt tetris varje gång. Och lite för att vi måste ha utrymmet. Vi har med oss babysäng, babystolar, leksaker… rätt så gott om grejer men varför inte? Vi har en skitstor bil. Med takbox.
Vi kom ned till västkusten en söndagsförmiddag efter att ha åkt kvart i fem från Ekerö och ätit frukost på ett riktigt sunkigt McD i Jönköping. I Myggstaviken blåste det styv kuling, vilket inte hindrade kusin Eden från att bada från bryggan, men Kilian kunde knappt gå i vinden. På måndagen blåste det också kuling, och vi lämnade alla barn hos farmor och farfar och Eden och åkte och handlade en veckas förråd av blöjor och barnmat – vi vet att de sannolikt har samma multinationella märken där som här, men så kul är det inte att leta så vi handlade på hemmaplan.

Flyga med bebis – några tips

Baby K var ca åtta månader när vi åkte till USA, och följdaktligen ca 9 månader när vi kom hem igen. Här är några tips kring att planera en lång flygning med ett så litet barn.

  • Om du lyckas boka en plats med babysäng, kontrollera gränserna för hur den får användas. På de 3-4 flygbolag jag har kollat är gränserna ganska låga, 9 kg / 72 cm / 9 månader (åldersgränsen är gissningsvis för att det är enklare att kolla barnets pass än att mäta och väga det ombord).
  • Kolla annars om du kan få tag på en plats med extra benutrymme, så att du kanske kan låta barnet sitta på golvet och leka ibland. Tyvärr är de här platserna såklart de första som bokas av folk med långa ben, och de är också ofta platser vid nödutgångar, där man inte får sitta med barn.
  • Även om man FÅR resa med barn under två år i knät även på långflygningar så tyckte vi alla gånger att det var värt att låta K få ett eget säte (särskilt som att vi inte fick varken extra utrymme-platser eller någon babysäng). Direktflyget Arlanda – Oakland tog 10 timmar, ganska lång tid att ha ett barn i famnen på en liten yta, särskilt när man ska äta osv. Vi valde platser i mittenpartiet och hade K och hans babyskydd mellan oss.
  • Ta med tillräckligt med kläder, mat, blöjor osv i handbagaget för att klara inte bara resan utan även en eller ett par dagar utan ert eget bagage. Särskilt om ni ska mellanlanda någonstans innan ni kommer ända fram. Missade anslutningsflyg, förseningar, inställda flighter…det händer hela tiden att flygresor plötsligt blir 24 timmar längre än vad som står på biljetten och flygplatser har inte världens utbud av babygrejor.
  • Ha med en hel del leksaker att roa barnet med och knyt fast dem i långa snören så att de går att fästa i dig eller babyskyddet. Att försöka knö sig ned på golvet under grannens flygstol för att hämta tappade/kastade grejer är rätt jobbigt. För alla.
  • Var beredd på att stå, gå och leka typ hela flygningen. Ny miljö kanske = bebis som inte alls beter sig som den brukar eller sover när den ”borde”. Å andra sidan kan bruset från flygplanet göra att barnet somnar lättare, ungefär som torktumlarljud när de är riktigt små. Isåfall får man en lugnare flygning och en tuffare första dag på resmålet…
  • Ha flaskor med vatten eller vad barnet nu dricker färdiga för start och landning så att bebisen får hjälp med tryckutjämningen. Empiriska studier säger dock att lite större barn, kanske 2 år och uppåt, verkar ha jobbigare med trumhinnorna än de riktigt små, jag tycker att det brukar vara de lite större små barnen som skriker högst medan bebisarna klarar sig rätt bra. Men det kan vara tillfälligheter med de barn jag har flugit med eller sett flyga.
  • Regeln om att allt tar hundra gånger så lång tid med barn gäller även för resor…utom möjligen säkerhetskontrollen, titta nog efter ifall just den flygplatsen du flyger från har en egen genomgång för barnfamiljer, det börjar bli nästan vanligt!

Dag 36: Hemresa San Francisco – Stockholm

Vi gick ut i den lite kyliga morgonen för att leta frukostkafé, hotellets som vi ätit en tidigare dag var fin men i dyraste laget. Först gick vi ned för gatan. Sedan gick vi upp för gatan. Hängde utanför hotellentren för att använda hotellets wifi till att kolla Yelp. Då kom den fantastiske hotelldörrvakten fram och frågade vad vi behövde hjälp med och skickade oss till en mycket mysig, mycket fransk bistro i Nob Hill med rejäla café au lait-baljor, jordgubbspannkakor och, förstås, croissanter.

Till slut hade vi fått ned allt i sina väskor och dörrvaktsmannen tetrisade in dem i bakluckan betydligt tightare på första försöket än vad vi har lärt oss att göra på fem veckor. Men så har han övat i fyrtio år på det också. Eftermiddagstrafiken genom San Francisco och Oakland var som väntat inte jättesnabb, men vi var ute i så god tid att vi tog en sväng på ett Target och handlade star wars-souvenirer och lite tidsfördriv till Kilian för den stundande 10-timmarsflighten. Bilen tankades och lämnades tillbaka till Hertz, en väska glömdes på transitbussen och återficks efter en heroisk spurt av David när bussen kom tillbaka på nästa varv, köerna till incheckning och säkerhet var förutsägbart långa, och tillslut var vi inne vid gaten. Som meddelade att planet var två timmar sent.

Att flyga från Oakland är lite som att flyga från Skavsta, fast med amerikanska mått – terminalen vi flög från hade en liten bar och en automat som sålde mazariner. Så vi tillbringade större delen av väntan vid gaten och pratade med våra nyvunna bekantingar Kim, hennes man Kevin och deras son Kaden, som är exakt en månad äldre än Kilian. De var på väg till Stockholm för en tvåveckors semester uppdelad med en vecka i Stockholm och en i Köpenhamn. I slutet av mars. Jag antar att vi inte är de enda som först bestämmer var vi ska åka och sedan ser efter när vi har möjlighet i tiden att göra det…

Så var äventyret slut för den här gången, och hemma på Ekerö hade det hunnit bli vår medan vi var borta 🙂

Dag 35: Petaluma

Vad gör man en söndagsförmiddag i San Francisco? Samma som en lördag i Santa Barbara, åtminstone om man är i stadsdelen Cows Hollow. Gör sitt yogapass och äter raw food brunch i sina träningskläder-man-har-efter-träningspasset-kläder, alltså. Cows Hollow var i övrigt en fin stadsdel, många Edwardianska och Victorianska town houses och mysiga affärer. Vi lyckades ha tagit en lunchplats under tak precis till en rejäl regnskur och åt paj och tittade på folk.

Efter lunch var det dags att knappa in Petaluma i GPS och sikta ca en timma norrut. I Petaluma har podcasten This Week In Tech, TWIT, som David har lyssnat på i många år, sin studio och den här dagen ska han dit och vara publik vid inspelningen! Det var mer trafik än vad vi kanske hade trott men några minuter i tre släppte jag och K av honom utanför ”the Brick House”. Eftersom det ösregnade åkte vi vidare till köpcentret för att hinna med lite shopping innan vi åker hem imorgon. Jag har en hel jobbgarderob att utrusta och David en hel hemmapappa-garderob! Det har inte blivit mycket klädshoppande av under resan hittills förutom souvenir-tshirts, det har liksom inte varit fokus. När K vaknat började vi med beställningsjobbet – två par Vans i specificerad färg och storlek till min systerson. Det är så enkelt när någon annan har specat vad man ska handla, bara gå in i butiken, haffa en personal och be dem plocka fram dem 🙂 kanske ska satsa på det där med personal shopper till nästa säsong?

Mitt i shoppingen hämtade vi David, fortsatte shoppa och åkte sedan in till Petaluma och åt middag på en mexikansk restaurang. Återvände till SF via Golden Gate Bridge för sista natten på hotellet.

Dag 34: San Francisco

Eftersom det var lördag var både JJ och Andrew hemma från jobbet men skulle jobba en del hemifrån, så när vi väl hade vaknat så inväntade vi Ursula och åt sedan en ordentlig pannkaksbrunch och videochattade med våra föräldrar som allihop var i Myggstaviken. Drama utbröt under brunchen då JJs föräldrar, mycket strikta och mycket koreanska föräldrar, visade sig oannonserade vara i San Francisco och tyckte att de skulle träffas. Föräldrarna som inte känner till att hon har en pojkvän, utan tror att hon bor ensam på hotell när hon åker till SF för att jobba. OjOjOj kan det sammanfattas!

Runt vanlig lunchtid lämnade vi familjen Reitter och körde tillbaka till San Francisco city där vi hade tur och fick checka in tidigt på vårt hotell, Hotell Omni, i finanskvarteret. Kilian fick en liten ryggsäck med pyssel i av receptionspersonalen och oj vad han tyckte att de tecknade barnen på utsidan av den var fina!

Efter att ha bytt om och stökat runt lite med våra väskor promenerade vi iväg för att hälsa på Davids barndomskamrat Mattias som bor i SF. Vi gick ut och åt lunch och hängde sen i hans lägenhet, riktigt härligt att bara sitta och prata med folk när vi har varit ute och upplevt saker så länge. Kilian fick leka med ”storbarnsleksakerna” i lägenheten, många uppskattades men mjukisdjur ligger verkligen högst på listan över jätteroliga saker just nu!

Så småningom promenerade vi hemåt mot hotellet igen men först ned till kajen runt tullhuset så att vi kunde se ljusspelet på Bay Bridge. Vi gick ut på pir 14 och fick en fin kvällsvy över San Francisco från vattensidan.

Dag 33, Half Moon Bay

Vi började med en mycket behaglig och långsam förmiddag, då vi tvättade hos Andrew och drack lite kaffe och tog det lugnt, sedan kom Ursula över, och vi åkte till Half moon bay som är en väldigt mysig och vacker liten strandby och gick längs stranden och pratade. Väldigt vackert. Vi gick genom staden efter det, och fikade på ett café.  
Ursula och Kilian går på stranden

Sedan bestämde vi att det blev hämt-sushi hemma hos Andrew, och så satt vi och snackade till ganska sent. Lite senare anslöt Andrews flickvän JJ. Innan dess hade Emma, Kilian och jag hunnit med en kort (distansmässigt) fast långt (tidsmässigt) besök på en lokal CVS för blöjor och värdpresenter, vilket kan vara nog så klurigt att hitta i en ganska vanlig förortscentrumaffär!
Det gäller gänget (inkl Ursulas pojkvän Robert) är väldigt härliga människor, lätta att vara med och aldrig långt till ett skratt!

Dag 33: Metainlägg

Detta är bara ett metainlägg för att säga att bloggen faktiskt nu är ikapp vår resa. Det är dag 33 idag. Det är morgon, vi är ensamma hemma hos Andrew, Emma duschar, det körs en tvättmaskin och Kilian sov just sin förmiddagssömn bredvid mig, men har precis vaknat.  Så – just nu har jag inte så mycket mer att berätta, förutom att Andrews fina hund Smokey just kom in i rummet. Vi hörs lite senare!

Dag 32: Alcatraz

Vaknade på Petite Auberge och åt god frukost. Packade väskorna ganska långsamt, beställde upp bilen från var den nu parkerar dem någonstans och checkade ut. Snurrade runt lite men hittade tillslut rätt riktning och kom till ett parkeringsgarage vid pier 39 där vi väckte Kilian och bytte en katastrofblöja på marken bredvid bilen. Med helt nya kläder från topp till tå, och med ny blöja lugnade han efter ett tag ner sig, och vi gick till Pier 39 för att titta på all turistaffärer och på turismen. Det roligaste var faktiskt att titta på sjölejonen, oväntat kul faktiskt.
sjölejon

sjölejon

Sedan gick vi till Pier 33 från vilken båten till Alcatraz går. Efter lång kö klev vi ombord och blev snabbt utskjutsade till ön. Där lyssnade vi först på obligatorisk info sen gick vi uppför berget och lyssande till en Ranger som berättade om rymningsförsöken från Alcatraz. Spännande och dramatiskt att tänka sig, plus att han sa att det idag finns en Escape from Alcatraz triathlon som börjar med att man simmar från ön till San Fransisco, sedan cyklar 18 miles (bland annat över Golden gate), och slutar med att man springer 8 miles genom Golden gate recreational area. Så, det går utmärkt att simma över från ön till land men det krävs att man är i god kondition och van vid att simma i kallt vatten. Fångarna på Alcatraz var i allmänhet inte simkunniga och de flesta heller inte särskilt vältränade så att jämföra dem med den superstarka golden retrievern Jake som också har simmat sträckan är nog orättvist. Men! man kan också behöva se upp för hajar, som tydligen ibland finns i San Francisco Bay, ibland förvirrar sig tydligen vithajar in, så man vill nog ha en följebåt.
Alcatraz

Alcatraz med en Ranger som berättar om rymningsförsöken

I fängelset fick vi audiotour-utrustning, som vi sedan lyssnade på, där både personer som suttit på fängelset och de som arbetat där berättade om livet på Alcatraz. Halvvägs igenom slutade vi lyssna, och gick runt och kikade och läste plakat istället. Det fanns en väldigt mysig uteplats utanför administration-kontoret, där vi tog en mata-bäbisen-paus.
Efter det gick vi till den obligatoriska gift-shopen, där David fick en bok signerad av William G. Baker, en före detta fånge, som just idag var där och signerade sin bok. Han dedikerade den till Kilian. Jag frågade honom hur det kändes att vara tillbaks på ön, och han svarade “I’m ok with that”. Jag sa sedan att jag hoppades att lilla Kilian aldrig hamnade på Alcatraz, och då sa han “I understand that. [Paus] I hope so too”.
Sedan åkte vi till fastlandet igen, och gick till Pier 39 för att köpa en söt liten “I escaped from Alcatraz”-body till Kilian, och satte oss i bilen för att köra till Andrew Reitter, en barndomsvän från tiden vi bodde i USA och jag föddes här. I bilköerna påväg ut ur stan började vi ha högläsning ut boken och hann faktiskt hela första kapitlet. Som var bra.
Väl hemma hos Andrew hade vi först en stor blöjincident (nummer två för dagen!), men när den var uppstädad, så satt vi och pratade lite först, och sedan åkte vi iväg till en mysig kinarestaurang, där vi åt mycket gott. Kilian råkade kräkas över större delen av bordet efter att vi var klara, men bortsett från det, blev det en bra middag! Alla (Ursula, Andrew och Robert) var rörande överens om att demokraterna behöver alla röster de kan få, och att jag borde rösta så att de får en till.
Hemma hos Andrew igen satt vi och pratade ett tag till, Andrews mycket trevliga flickvän JJ kom hem och efter ett tag gjorde vi kväll och alla gick och lade sig.
Ursula och Kilian

Ursula och Kilian

Dag 31: Vi kommer till San Francisco

Att packa iordning all tvätt och äta frukost tog hela tiden fram till utcheckning kl 11. Vi bestämde oss för att titta på Golden Gate-bron på vägen in i stan och körde så att vi kom över den signalorangea bron norrifrån via Sausalito innan vi stannade vid visitor centre. Det blåste så vi gick bara en liten bit och lät K sätta sina små fötter på bron också innan vi sällade oss till alla andra selfie-fotografer på utsiktsplatserna vid sidan om bron istället.

Vi åkte in till stan på de branta gatorna som nog är de brantaste vi har kört på! De är liksom General Sherman Tree vad gäller branta stadsgator! Målet var den Swedenborgiska kyrkan och dess arkitektur men att parkera i SF är precis så omöjligt som det påstås, så vi gav upp. Och precis då hittade vi förstås en lucka bara ett kvarter från kyrkan! Den var väldigt naturnära och mycket hantverksmässig och fin i sin annorlundhet. Den hade också en liten oas till kyrkträdgård, där en mycket prosaisk blöjincident kunde hanteras på ett praktiskt sätt.

En lång, rak, bergochdalbaneaktig körning senare kom vi till vårt hotell, Petit Auberge i Nob Hill. Vi bokade genom Hotel Tonight-appen och då kan man få vilket rum som helst som hotellet inte har sålt den dagen. Tjejen i receptionen blev så förtjust över Kilian att hon bytte vårt vanliga rum till deras svit så att vi fick mer plats! En vinst på hotellotteriet helt enkelt, rummet såg ut som vore det på rymmen från Provence. Kanske det finaste hotellrummet David bott i!

Lunchen blev bentolåda på en japansk restaurang (där David lyckades få ut K genom ytterdörren en halv sekund innan han kaskadkräktes. Nästa bebis vi har ska vi inte glömma att speca att den inte ska vara en kräksbebis!) och sedan gav vi oss ut för att se på omgivningarna. Vi letade efter en hoponhopoff-buss, men det visade sig att de slutar gå kl 17 och vi var på turistbyrån 16:48. Så, istället promenerade vi runt Union Sq och Market st, med mängder av fina affärer. Emma handlade inte i Modclothbutiken men hittade en Fluevogt-skoaffär! Och världens finaste skor! Gick till Chinatown och köpte rävmössa till Kilian. Handlade vin och ost och kex och chips och gick till hotellet med pipig tand-bäbis. K somnade kvart i tio, stackars knorvel. Vi vuxna myste framför den lilla gas-eldstaden med vin och ost ett tag, innan vi gjorde kväll och lade oss.

Dag 30: Vi lämnar Napa och närmar oss San Francisco

Vi packade våra väskor och väntade på att klockan skulle bli frukost. När man reser så här länge, måste man ibland packa ur sina väskor helt och liksom ”börja om” med packningen för att få ordning på allt. När klockan slagit frukost, gick vi in och då var det Lisas tur att servera oss idag – det blev eggs benedict och croissanter, mycket gott! Vi pratade om Booking.com och bokningsregler, för det visade sig att Booking inte berättat för dem att Kilian också var med, trots att David var noga med att ange det eftersom långt ifrån alla B&Bs i Napa (eller överhuvudtaget) tar emot små barn.

Efter frukosten packade vi ännu mer och gav oss av strax före kl 11. Först tog vi en tur till i St Helena och sedan styrde vi söderut till Oxbow food market i själva Napa, mycket mysigt och oerhört hipstert. Tur att Kilian hade sin snygga hatt, så att någon av oss var tillräckligt hipster för att passa in. Vi hittade en jättehäftig drinkbutik, där vi pratade länge med bartender-killen och köpte tillslut två tonic-syrups, en päronbitter och en av deras egentillverkade ginsorter.

Tonic-syrups, en päronbitter och en hipp bartender.

Tonic-syrups, en päronbitter och en hipp bartender.

Efter en glass körde vi mot shoppingcentret i Fairfield där Emma handlade två skjortor och en BH, David en hårddisk och så gick vi till BabiesR’Us. Superstor butik, systerbutik till ToysR’Us, där vi såg massor av fina saker – och bland annat köpte star wars-strumpor till Kilian!

Kvällens hotell är ytterligare ett Best Western – den här gången i Vallejo, där vi först fastnade lite på rummet. Åkte ned till Marinan och promenerade längs vattnet till ”the Sardine can”, en mycket lokal och anspråkslös sylta precis nere på bryggorna som hade fantastisk fish-n-chips och fiskenät på väggarna. Vid bordet bredvid satt två män som hade något slags möte, men vi kunde inte riktigt lista ut vad det handlade om. Antingen höll den ene på att anställa den andra, eller så var den ene den andres revisor. Kanske låter det som att de två mötena inte borde låta riktigt likadant, men det var de alternativ vi kom fram till.

Resten av kvällen gick åt till att ta hand om vårt enorma tvättberg! Kilian hade jättesvårt att somna, och bara pep och skrek och var gnällig, kanske pga tänder eller kanske pga magen, men tillslut lyckades Emma somna honom. Strax därefter sov vi också.